Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 161 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Då Anders i pärtrulsgård skrev sitt namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han kunde läsa skrivet något så när, Anders, och
smilade gott, när han såg detta namnet:

Karl Johan Andersson.

— Det är allt dåligt ändå, att en inte blev hållder till att
skriva, när en var liten, sade Anders till Olena.

— Höh! Jag tycker, vi ha redat oss bra ändå, mente
Olena.

— Redat oss! Ja, det ha vi la. Men jag kunde allt varit
hållder mycket för mer, ess jag hade kunnat skriva.

— Stollaprat! Fåm vi kanske inte vara med på de bäste
ställena både här i Kröplinge och i Glimminge, när de ha
gille och eljes med, fast du inte kan skriva? frågte Olena.

— Jo! Men det var la inte det, jag ville säga. Har en bara
råd till att bju igen, så nog får en vara med. Nej, jag mente
det — jag kunde allt varit både kommenal- och
landstingsman lika väl som Fläbben i Boarp och blivit hedrader både
hos prosten och hos landshövdingen, bara jag hade kunnat
skriva mitt namn och lite till.

— Vad säger du! Har du inte blivit hedrader hos
prosten? Vad? — Minns du inte, vad han sa, när vi hade skänkt
honom den siste halve kalven? Jo, han sa, att sådana
kalvar, som de ha i Pärtrulsgård, finns det då inte maken till
i hela pastoratet, och det sa prostinnan med.

— Ja, det minns jag la. Men det var la du, Olena, som
då blev hedrader. För det var du, som hade passat både
kon och kalven, så det var inte min heder.

— Blev det inte din heder ändå, eller hur? Var det du
eller jag, som strax därefter blev bjuden med på
visitationen då, när som biskopen var där? Var det kanske jag,
som blev hedrader då?

— Nej, det förstår sig. — Men en kunde allt haft annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>