- On this page / på denna sida
- Då Anders i pärtrulsgård skrev sitt namn.
- On this page / på denna sida
- Då Anders i pärtrulsgård skrev sitt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han hade tittat på detta en bra stund, så sa han:
— Karl Johan! Kan du skriva Anders Andersson?
Ja vars, för Karl Johan det kunde. Han började genast
skriva:
Anders Andersson — en hel sida full.
Anders grinade gott och tittade på hela tiden. Han böjde
sig ända ner till bänken och såg efter både underifrån och
ovanifrån och ifrån sidorna, hur denna lilla handen
krabbade med det och rörde på sig för att få ihop detta Anders
Andersson, som han så innerligt gärna skulle velat kunna
skriva, ja, så gärna, så han skulle bestämt velat ge en hel
tia, ifall han hade kunnat rita till det hjälpeligt, så rädd om
pengar han eljes var, Anders. För dem skulle den lille
Karl Johan ha gott av, så många, de nånstingen kunde lägga
ihop — han skulle då få lära sig så mycket, så inte skulle
det bero på brist på lärdom, ifall han inte fick sitta till
bords med Abraham, Isak och Jakob, jag menar med både
präster och landshövdingar och med själve kungen, om det
så var, för Anders hade god råd till att kosta på sin son.
— Får jag låna pennen och fresta, hur det käns? tyckte
Anders.
Ja! Karl Johan gav honom pennen och flytte sig längre
ner imot dörren, så Anders fick rum att ligga på knä där
mitt för söderfönstret.
Anders tittade på stålflisen både in- och utvändigt. Så
doppade han henne i bläckhuset och tittade efter, hur hon
såg ut, sen hon var laddader med bläck. Han vred skaftet
mellan fingrarna och doppade och synade pennen ännu en
gång och två gånger med, ja, fler ändå. Nu ritade han först
en stor krokedill i luften och så några små i det ena hörnet
på papperet. Sen så tittade han länge på Anders
Andersson, som den lille Karl Johan hade skrivit dit undan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
