- On this page / på denna sida
- Om Anders Petter på slätten och järnbanan
- On this page / på denna sida
- Om Anders Petter på slätten och järnbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— nej, banan skulle gå så rätt, som rätt kunde dragas,
det var det allra första villkoret för en järnbana. — Jaja,
jaja, det kunde la vara så, där det så passade; men han
ville inte ha sitt granna gärde spolerat, mente Anders
Petter, utan de fingo allt vara snälla och göra, som han
ville, för det var la ändå han, som rådde om jorden, mente
han. Karlarna grinade lika bra för det och tyckte på sitt
vis, att de gjorde en stor evinnerlig konst i vad han ville
och vad han inte ville, för de gjorde bara, vad de skulle
göra. Nu blev, kan veta, Anders Petter arg, för han hade
äkta hallingablod i sig, Anders Petter, så han började
hoppa och svärja och förbannade sig på, att han skulle ha
banan så, som han ville, det var nu intet prut med det. Och
så började han rycka upp desse käpparna, som de hade
planterat ut där, och ville sätta dem i råsträngen emellan
sitt och Emanuels gärde. Men då blevo desse karlarna
också arga och mente det, att, om han hindrade dem i deras
lagliga förrättning, så skulle han snart få se, vad han fick
för det, när han blev dragen inför rätta. Ja, då hade la
Anders Petter intet annat att göra, än han slängde de usle
käpparna, han hade igen, åt helsike, fast han hade allt haft
bra mycket mer lust till att slita ut dem på ryggen på desse
karlarna, fast det torde han nu inte, när de började tala
om lageliga ting och rättegång. Och så gick han hemåt och
malde jäklagryn, så länge som karlarna kunde höra honom,
Sen var han då så rasande på denna banan, så han tålde
inte höra talas om henne en gång, och han slängde
tidningen, det första han kom till ett ställe, där det stod
nånting tryckt om banan. Han var la både hos Elias
Skomakare, abekaten, och hos prosten för denna stakningens
skull och ville, att de skulle hjälpa honom, så han fick rätt,
för se, rätt hade han ju, det kunde ingen få i honom annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
