- On this page / på denna sida
- Om Anders Petter på slätten och järnbanan
- On this page / på denna sida
- Om Anders Petter på slätten och järnbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi ska fram till invigningen. Och det ska la du med,
kan jag se, sa Gustaf och tittade på Anders Petters granna
klär och grinade.
Men Anders Petter förstod sig inte på skoj i dag.
— Till invigningen! skrek han. Jag trodde, du var karl,
du Gustaf, som kunde hålla i dig och vara arg mer än
densamme dan, du. Jag trodde, att du och jag skulle varit
så pass karlar, så vi skulle kunnat visa dem, hur pass vi
vilja hedra dem, för de ha fördärvat våra ägor — titta
på mig! — och stått här nere vid banan och hedrat dem
och visat dem, hur mycket vi vilja ära och hedra dem.
Nu ser jag, hur det är med dig, som har varit så breder
i gapet förut, du har låtit barnen tubba dig. Men det har
inte jag. Varken kvinna eller barn tubba mig. De skulle
försöka bara. Nej, jag ska ställa mig här nere vid banan,
ända intill, här mitt utför och hedra dem och klappa mig
på måndan åt hela stassen både landshövdingen och de
andre rövarna, som ha fördärvat min egendom. Det ska
jag. Gack du och åk med på tåget! Men se, jag åker aldrig
på tåget, om jag så blev så gammal som Metusalem, så
du vet, så du vet det!
— Du får la lugna dig litet! mente Gustaf. Vad lönar
det sig nu att spjärna imot. Det blir i alla fulla fall som
det är. Kom nu med in och ta dig en dämpare!
— Nej, tack du! tyckte Anders Petter. Brännevin har
jag själv, sa’n och slog på halvstopabuteljen i byxelomman.
Och dig vill jag inte ha nånting mer att göra med och inte
med någon i hela ditt hus heller, så du vet det, när inte du
sätter mer värde varken på mig eller på dig själv, utan du
går till invigningen. Ajös!
Och så basade han av bort imot banan. Gustaf och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
