- On this page / på denna sida
- Rackare-Nilsens förste abborre
- On this page / på denna sida
- Rackare-Nilsens förste abborre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men det är några roliga maskiner de abborrarna. Jag
vet, när jag har kunnat sitta och se, hur masken har ända
killat dem på munnen, men de ha stått där lika stilla och
bara tittat. Och ha de änteligen gapat om en, så ha de, min
liv, spottat ut en igen, innan en hunnit rycka till en gång.
Det är några riktiga kannoblar! — Minns du, när du fick
din förste abborre, Kristian?
— Nej gonn, gör jag ej, sa Kristian.
— Nänä, du låg la inte och metade som pojke, du, så
du kan inte ha nåt minne av sådant där. Men se,
barnaminnet, det är då märkeligt, vad det kan sitta i en. För
jag minns gott mina fiskarebragder, ifrån det jag var så
pass stor, så jag kunde kröka min första knappenål och
sätta på en mask åt skinnälingarna i bäcken därhemma,
där vid Lillaå, för som du vet så är jag födder i
Åbackastugan där. Och sen för resten, så vete la den onde, hur
jag skulle varit funtad, om jag skulle kunnat glömt min
förste abborre, för det blev, må tro, ett jädens reveny, när
jag hade fått den.
— Hur var det då? sporde Skorva-Kristian.
— Jo, vänta, så ska jag la tala om et, sa Rackaren och
lade in en duktig mullbänk. Jo, jag kunde la vara sådär
vid lag en sjulåtta år då. Så var det en dag, som jag kom
ner med mitt mete ända ner till Storaå. Jag plockade upp
det ena tjoget skinnälingar efter det andra och släppte i en
gammal gisten bläckspann, som jag hade fått av mor, för
se, hon tålde, kan veta, inte, att jag stoppade älingarna
i rockalomman — det fick jag stryk för många gånger,
ska jag säga. Och du kan ge dig den onde på, att hon slog
rejält, när hon slog, vår mamma. Och jag slet gärna med
att dra denne spannen med mig, sen jag bara fick en, fast
det var ett ständigt besvär med att fylla honom, för se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
