- On this page / på denna sida
- Om Kröplinge döve socknapåg Sören och hans bägge klockor
- On this page / på denna sida
- Om Kröplinge döve socknapåg Sören och hans bägge klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Väl bort! tyckte Rackaren. Kom inte han väl bort,
så vete la hundan, vem som kan komma väl bort — han
hade en kvartersflaska, full med brännevin, under hoddan
och en julahög på bordet framför sig, så stor, så tio man
kunde ätit sig mätta av en.
Så det var ingen frågen om det!
Sen så skulle Nils försöka att sälja Den döves klockor
och få lite pengar till begravningen, för det stod la inte
till att få honom hederligt i graven för de usla styvrarna,
som församlingen ville släppa till, mente Rackaren. Men
där var ingen köpare att finna i hela socknen, för alla
visste ju, vad Den döves klockor dugde till. Utan på
tredjedan så måtte Nils dacka av till stan, till guldsmen för att
få sålt dem. Men han ville inte ge mer än silvervärdet, och
det blev bara tre riksdaler för Paris och fyra riksdaler för
Londón, för den var tjockare i boetten. Och för de
pengarna så köpte Rackaren både brännevin och kaffe och
socker och skorpor med sig hem till gillet, så Kröplinge
döve socknapåg Sören kom riktigt hederligt i jorden, tack
vare hans bäste vänner, de bägge klockorna. Och sen så
var det inte mer tal om varken Den döve eller om hans
bägge klockor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
