Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 219 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om de gröna byxorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på bara byxorna. Anders och Kalle prisade mig för min
åkning gång på gång och grinade, så att tårarna trillade
utför kälkarna. Och ju mer de skräppte med mig, dess värre
åkte jag. Men när åkningen var slut, så kunde också
pojkarna grina än värre åt ett par vita glasögon på mina gröna
byxor.

När jag så kom hem i stugan, så försökte jag nog i det
längsta att vända undan skavanken. Men mor, som allting
såg, fick snart syn på de vita hålen. Och då vankades det,
så pingstadag det var, en riktigt rejäl risbasta. Och sen så
måtte jag dra av mig de gröna och gå i de gamla lappade
vardagsbyxorna båda helgdagarna till ett rent spektakel
för de andra pojkarna.

De gröna byxorna fingo sina gröna klutar över hålen och
gjorde sen tjänst som söndagsbyxor. Men detta varade inte
länge, för snart så blevo både knäna och bakdelen på dem
så skamfilade och så lappade, så de voro inte det minsta för
goda till vardagsplagg.

Mor tröttnade till slut på att lappa dem och en dag så
sa hon till min stefar, Skomakare-Jon:

— Jag tycker, du kunde gärna ta och skinnbeslå Nils
Petters byxor, så sluppe jag att böta dem var evile endaste
dag.

Men far ville inte vara med om det, för se, han kände
sitt folk. Och det kan ingen hederlig halländing gå i
skinnbeslagna byxor. Det är bara småländingar, som bruka
sådana. Och han var då säker på, att de andra pojkarna
genast skulle kalla mig för småländing. Och det
skällsordet kunde vara mer än nog för att ställa till slagsmål på
slagsmål utan all ända. Men till slut så måtte allt far ändå
göra mor till viljes och sätta stora gula kalvskinnsbeslag
på de välsignade gröna byxorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>