- On this page / på denna sida
- Om de gröna byxorna
- On this page / på denna sida
- Om de gröna byxorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Johan och Nils fingo sina sexstyvrar. Och de
gapgrinade, så länge som jag kunde höra dem.
När jag nu kom hem igen, så visste jag ju, att det tvunget
skulle vanka dalj av mor. Men det kunde knappt göra värre
ont än denna slipningen. Och jag ville då hellre ta hur
mycken stryk som helst, hellre än att gå i skinnbeslagna
byxor och skällas för småländing.
Jag passte på utanför och gick inte in i stugan, innan
skomakarna kommo ur häbbaret och skulle in och äta
middag. Då följde jag med dem.
Men mors ögon räckte till för allt och alla. Hon blev
snart var de sönderflasade skinnbeslagen och var genast
färdig att vilja ge mig, vad jag hade förtjänt.
— Har en sett på självaste den till påg! Har han inte
allt gjort kål på skinnbeslagen! Nu ska du då ha av ett
torrt eneris, tyckte hon.
Men när far och lärpojken fingo se, att jag varit karl
till att slita ut dessa småländingabeslagen på mindre än en
timmes tid, så kommo de i ett sådant grin, så de glömde
nästan att äta. Och far sa till mor:
— Du får la låta’n slippa stryk för denne gången. Jag
tror, han är mör nog, där du brukar slå, efter allt vad
han döjt, för att slita ut de beslagen, för det var gott
kalvskinn. Men aldrig beslår jag hans gröna byxor tidare.
Det sa far. Och som far sa, så blev det. Och därmed var
det också slut på de gröna byxorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
