Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 229 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Slädpartiet n:o 2 i Yxered

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av näsa och käkar och av nävarna med. De andra gubbarna
fingo la sina skråmor, de också, men som väl var, så bröt
ingen varken nacke eller ben av sig.

Ryssen var den, som först kom på fötterna. Han släppte
sina stutar och så han ner till Andreas för att se till, hur
det gick med brännevinskuttingen.

— Den är där nere! sade Andreas bara och pekte neråt
dalen.

Ryssen ända stod på huvet utför backen för att rädda,
vad räddas kunde.

Men när han änteligen fick tag i kuttingen där nere, så
lade han i att svärja, så det hördes ända upp till Kejsaren.
Och det var la inte att undra på heller, för kuttinggjordarna
hade lossnat vid stötarna där i liden, och allt brännevinet
var utrunnet.

Allihop, både Andreas och de andra, blevo så leda på
alltihop, när de fingo höra, att kuttingen var tom, så de
kunde ingenting säga utan bara svuro.

— Ja, tvi den onde! sade Ryssen då till sist. Ha vi inte
brännevin, så ha vi, min själ, inte heller i Gräshult att göra,
utan då kunna vi lika så gärna köra hem igen, varn
till sitt.

Ja, det tyckte la de andra med.

Och nu så körde Kejsaren i före på hemvägen och han
åkte. Men alla de andra, som hade vält, voro så leda på
hela skjutsen, så de gingo ijämte stutarna och körde.

— Käringarna, få la själva äta upp sin förning och laga
sig hem, när de vilja, sade Andreas, när de voro komna
mittför Stubbakull igen. Adjö med oss! tyckte han sen och
ville vända fram till sitt.

— Nej, vänta du mans lite! ropte Ryssen och så sade
la han, vad både han och de andra tänkte: Hör du, Andreas!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>