- On this page / på denna sida
- När åskan gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÄR ÅSKAN GICK.
Det var i den gamla tiden, mitt i själve den bäste
hötorken, som detta hände sig.
Solen blakade in genom söderfönstret i Glimminge
gästgivarestuga och lyste på grannlåtsherarna, som hade
samlat sig här och höllo ett lustigt hus. För se, desse
stamgästerna här, de gåvo la höet sjutton hakar — därför att
de intet hade att hösta.
På var sin sida om bordet vid söderfönstret, mitt i
solblaket, sutto Lore Knalle och Tratta-Lars och spelte
stackhynda, så svetten lackade av dem och bordskivan hoppade
under knogarna. Både trumfar och lankor gjorde stora
svängar, så att det ända ven i luften, innan de slogo i
bordet.
— Ta den, ta den, ta den! ropte Tratta-Lars med högre
och högre röst och slängde upp trumf på trumf, allt högre
och högre, tills de togo slut. Hit med gökarna, gästgiverska!
Lore Knalle fick hyndan.
— Gapa lagom, Lasse Tratt! Det var la väl inte du
fick a, för då hade vi la inga gökar fått. — Ekel pintar,[1]
ropte han och nickade förstånd åt gästgiverskan.
Ute på golvet gjorde båtsman Halling sina tempo,
dansade engelska och sjöng och tjoade:
[1] Ekel pintar, jag betalar (knallspråk).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0235.html
