- On this page / på denna sida
- När åskan gick
- On this page / på denna sida
- När åskan gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och surret och bläckandet gick på allt friskare och
friskare där i stugan.
Under tiden hade leda svarta moln stigit upp vid den
östra himlaranden. De bredde sig ut allt mer och mer över
himmelen. Solen förmörkades. Åskan mullrade så smått,
på avstånd. Hon kom allt närmare och närmare. I ett nu
blixtrade det till, så att det vitnade i stugan. En skräll, så
fönsterna skallrade och bläckor och glas hoppade på skivan.
Och så blixt på blixt och skräll på skräll — orimmeligt!
Det blev tyst med surret i gästgivarestugan, och
bläckorna sattes varligt på skivan. Lore Knalle lade först
ihop kortleken, så stack han honom i innerfickan på rocken.
Men när skrällarna blevo ändå förskräckeligare, så tog han
upp honom igen och slängde honom in i spisen, där det
ingen eld var nu i sommarens tid. Tratta-Lars satt på sin
stol och höll bägge händerna för ögonen för att slippa se
blixtarna. Rackare-Nilsen satt tyst på sin gamle plats och
bara klämde hårt på mullbänken. Hallingen stod där styv
som en frusen krokedill där framme vid spisen. Göken och
Dabben och Baselisken hade satt sig ner, var de kunde, och
bara gapade och stirrade rätt fram. Gamle Holger Kältring
skakade på sin stol och hållde sin gamle ullhatt med bägge
händerna för att inte släppa honom.
Nu kom regnet, så stritt, så var droppe smattrade allt
värre än den andre. Men vad var la det imot desse
åskeskrällarna, som slogo i varandra, så den ene hade inte
dånat ifrån sig, innan den andre tog i.
Slåttafolket kom fram ur ängen, sakta och högtideligt,
för att söka skjul — en får aldrig springa i åskeväder —
och barnungarna voro med, de kröpo tysta intill
gästgiverskan som kycklingarna intill hönan.
— Det var ett herrans väder! sa gästgivarmor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
