- On this page / på denna sida
- Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade
- On this page / på denna sida
- Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tack! — Jaså du kommer nu först, sade han och
gick imot honom och räckte honom handen. Det var allt
ett sjujäkla kalas, det därsema, tyckte han sen.
— Ja, gud bevare oss väl för sådant kalas tidare! sade
Rackaren och riste på huvudet.
— Ja, tvi, tvi, vad det var dumt att nånstingen bry sig
om den därne processen! sade Hallingen och spottade.
Tänk, om vi hade varit kloka och vänt om där vid den
förste milapålen då om morgonen och gått hem igen och
supit ut vårt goda brännevin och så haft roligt ihop en hel
dag i stället för att schana i väg till det usla Heberg. När
en inte kan processa, så ska en, min själ, inte heller
befatta sig med den profasjonen.
— Ja, sade Rackaren, det säger jag och det står jag vid,
att jag ville då tusen gånger hellre sitta stilla, som när de
dra ut en tand, och låta dig skära in mitt namn på näsan
på mig och strö salt i skårorna, hellre än jag vill gå igenom
denne pärsen där på häktet en gång till. Tvi för allt, vad
lett är! — Det gick la an de förste darna; för den, som
inte är vansen vid bättre kosthåll, än vad jag är, så är det
visst inte så dåligt att ha vatten och bröd att lita sig till.
Men se, det att vara utan saltet! — Ja, jag ser la, du nickar.
Men vad har du att säga, som bara fick sitta inne i fem
dar! Tänk på mina elva! — Jag längtade efter salt, så jag
tyckte, jag kunde ingenting förtära, när som jag inte fick
salt. Det ända skrek i kaldunet på mig efter saltet. Så
hittade jag då på att soppa brödet i vatten och låta det stå och
dra, och på det lilla viset så fick jag mig litet i krukan, som
smakte nåt ända som drick. Och det var gott utav turoma
till att byta om med. Men se saltet! Och ändå så var inte
saltet det allra värsta att avvara. Det var tio gånger värre
att vara utan snuset. Ja, ja, ja — jag kunde inte sova på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
