- On this page / på denna sida
- Om hur Josop i Gullås och Petter i Skogahult handlade kalvar
- On this page / på denna sida
- Om hur Josop i Gullås och Petter i Skogahult handlade kalvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, se, det blir då en förbannad lögn, att du gör,
mente Josop.
— Ja, men jag gör et, sa Petter.
— Ja, gör du det, så får du’n för tio, tyckte Josop, för
han kunde la aldrig tro, att karlen var så befängder, så han
gav sig till att supa ut en hel stopaflaska brännevin i
ett kör.
Men Petter var snålare, än vad Josop trodde.
— Larsson, ta hit! tyckte han bara.
Då var gästgivaren rädder, att Petter skulle supa ihjäl
sig, om han fick hållas och tjäna de fem riksdalerna, så
han tog flaskan med sig ut i köket och bad pigan hälla av
brännevinet och sen slå henne full med vatten.
Flaskan kommer in igen. Petter slog i och söp och
blinkade mot gästgivaren. Så tog han sup på sup och snart så
började han agera full och prata över sig.
Så ropte’n:
— Gästgiverska, ge mig en bit ost!
Men då sa Josop:
— Nej, det sker inte. Karlen super sig ju fördärvad.
Men ska han supa, så ska han bara supa, mente Josop, för
han var la rädder, att osten skulle förta verkan av
brännevinet.
— Jo, jag ska ha ost! sa Petter.
— Nej, låt bli! Du fördärvar dig! sa Josop. Han var la
så ömsinter — för kalvens skull.
Men Petter fick sig en bit ost och tuggade och smackade.
— Atschi!
Då fräste osten omkring och stod som en solrök mitt
i synen på Josop.
Och snart så hade Petter supit ut hela flaskan.
— Se så, nu är kalven min för tio riksdaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
