Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Bure - 67. Nu har tystnat den ljufliga sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen glädje för mitt hjärta,
ingen lisa för min smärta,
ty nu ser jag, att din kärlek är förbi.
2. Du har låtit din kärlek försvinna,
liksom molnen, de försvinna uppå himmelen den blå.
Du har låtit mitt hjärta förnimma,
att det var din fulla mening, att du ville mig försmå.
För så många gossar, hala,
och så söta ord de tala,
och jag vet, att de ämna svika mig.
3. Sök dina vänner och sök ibland de rike!
De ha penningar, som skyla mång’ tusende fel;
ty där finner du säkert din like,
bland de fattiga flickorna vill du ej hava del.
Men si, alla rikedomar
vill jag likna vid en blomma,
som om aftonen vissnar omkull.
4. Om jag ägde mång’ tusen på tusen
och jag blänkte av silver och det rödaste guld,
då vore jag väl ej av dig förskjuten,
ty då vore jag en vän, som var trogen och huld.
Men jag är ej övergiven,
fast jag fattiger är bliven,
ty det haver jag ej själver mig utvalt.
5. Nu har tystnat min tunga till att sjunga,
till att teckna dessa rader till dig, min lilla vän,
nu har kärlekens sol börjat slockna,
och jag uti ditt hjärta ej mera är kän&.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
