Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i. Förgäves uppå stigen jag dig att möta går.
Jag lyssnar, ropar och jag lyssnar åter:
Det vädret är, som blåser, det böljan är, som slår;
men vännens röst sig intet höra låter.
Se skyarna de gå,
och böljorna de slå!
Så vandra mina tankar och ingen vila få,
förrän jag finner vännen, som jag söker.
2. En tid det var så roligt — den tid försvunnen är —
då vänskap du för mig i hjärtat hyste;
när jag gick ut åt lunden, så var du för mig där;
det minnas himlens stjärnor, som oss lyste.
Det löftet du mig gav,
att bli min tröst och stav;
och om det vore större, det stora vida hav,
det rymde aldrig glädjen, som jag kände.
3. Och jag har älskat fader och jag har älskat mor,
men dig jag älskat mera, än jag borde;
ty aldrig än i världen en kärlek fanns så stor!
Kanhända, att en synd jag däri gjorde.
Min mor jag gråtit har
och jag har sörjt min far;
men aldrig större smärta jag i mitt hjärta bar,
än den mig vännen gjort, som mig besvikit.
4. En vinter har .förflutit — den vintern var mig lång;
jag önskade den mången gång till ända!
Du var i mina drömmar, du var uti min sång,
du var i mina tankar vid min slända.
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
