Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adalbert ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Adalbert—Adam de la Halle
66
Adalbert, f. omkr. 1000, d.
1072, ärkebiskop av
Hamburg-Bremen 1045. A. förfäktade
energiskt sitt stifts anspråk på
överhöghet över de nordiska ländernas
kyrkor och ditsände flera
missionärer. A., som var Nord-Europas
mäktigaste kyrkofurste,
samarbetade med kejsaren och styrde som
den unge Henrik IV: s rådgivare
Tyskland, men störtades 1066 av
sina tyska motståndare.
Adalia, stad på s. kusten av
Mindre Asien vid A d a 1 i a b u k
-ten. 30,000 inv.
Adali’n, ett tämligen
oskadligt sömnmedel.
Adalkona betecknar i gammalt
svenskt lagspråk gift kvinna.
Adalvard, namn på tvenne
missionsbiskopar, som av
Adalbert (se d. o.) vid mitten av
1000-t. sändes till Sverige såsom
ombud för Bremens
ärkebiskopsstol. A. d. ä., d. omkr. 1066, blev
i Sigtuna avvisad av Emund den
gamle, men i stället biskop i
Skara, medan A. d. y., d. omkr.
1070, efter en framgångsrik
verksamhet i Sigtuna under Stenkils
tid, måste fly undan den ovilja,
han uppväckt hos svearna genom
sin plan att förstöra
hednatemplet i Uppsala.
Adam (hebr. adam, människa),
i 1 Mos. och därefter på
åtskilliga ställen i bibeln (bl. a. Rom.
5 och 1 Kor. 15) benämning på
den första människan. Mot denne
A. ställer Paulus (i 1 Kor. 15:
45) Kristus såsom den andre A.
Med A:s (och Evas) liv syssla
en rad kristna skrifter från de
första årh., vilka sannolikt till
stor del vila på liknande judiska
framställningar. Se vidare P a
-radisberättelsen.
Adam [ada’ij]. 1. Adolphe
Charles A., f. 1803, d. 1856,
fransk operakompositiör, elev av
Boieldieu; i Sverige känd
företrädesvis genom
Kürnbergerdoc-kan och Konung för en dag
(premiär i Sthlm 1882). — 2. J u 1 i
-ette A., f. Lam b er, f. 1836,
fransk författarinna, samlade i
sin salong de ledande
republikanerna i 1870-t:s Frankrike,
främjade revanschtanken och
franskryska alliansen. Bland hennes
sedeskildrande romaner anses
Paienne (1883) vara den främsta.
1879—99 redigerade A. La
Nou-velle Revue. Hennes namn har,
ovisst med vilken rätt, satts i
samband med olika av
pseudonymen Greve Paul Vasili utgivna
serier memoarer från moderna
hov- och societetskretsar.
Adamaua, negerrike i Sudan,
s. om Tsadsjön. A. genomflytes
av floden Benue. Huvudort Jola.
Adam av Bremen, f. omkr.
1044, d. omkr. 1075, föreståndare
för domskolan i Bremen, utnämnd
av Adalbert omkr. 1069. Hans
Ge’sta ponti’ficum
hammdburge’n-sis eccle’siae, en skildring av
ärkestiftets historia till
Adal-berts död 1072, innehåller för
Nordens historia ytterst
värdefulla upplysningar, dem han
delvis fått av konung Sven
Estrids-son.
Adam de la Halle [ada’ij [-dola-ha’11],-] {+dola-
ha’11],+} f. omkr. 1235, d. 1287,
fransk trouvère, mot slutet av
sitt liv hos Robert II i Neapel,
skrev utom lyriska dikter de
äldsta icke religiösa dramerna i
Frankrike, s. k. jeuæ, sångspel,
Le jeu d’Adam ou de la feuillée,
uppfört första gången 1 maj 1262
i hemstaden Arras, ett slags revy
med anspelningar på kända
personer och händelser, samt
herdedramat Le jeu de Robin et de
Marion. A. komponerade själv
musiken till sina dramer och
anses intaga en ej oviktig plats i
3. — L e x. I. Tr. 24. 4. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
