Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alba ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
. Albani—Albanien
228
Alba ni, M a 11 h i a s, namn
på två violinfabrikanter, far och
son, den förre på 1600-t.
verksam i Bozen, den senare anställd
hos fadern och hos Amati (se d.
o.) i Cremona samt slutligen
bosatt i Rom. Särskilt den yngres
violiner ha stort anseende.
Alba’nien, stat på v. kusten av
Balkanhalvön, är huvudsakligen
ett bergland, genomdraget av
kedjor, som utgöra fortsättning
på Bosniens och Dalmatiens berg.
A. sträcker sig från Skutarisjön
i n. till Korfusundet i s. och når
i det inre fram till Ochridasjön
i ö. I s. äro dalgångarnas
flod-plan uppodlade och
bergssluttningarna gräsbevuxna; inom de
centrala delarna äro även delar
av platålandet odlingsbara.
Floderna äro små och obetydliga,
den viktigaste är Dr in.
Alba-nerna äro till större delen
muhammedaner; i n. bo c:a 100,000
romerska katoliker, bland vilka
separationssträvanden gjort sig
gällande. Språket är ett
italienskt - grekiskt -turkiskt-slaviskt
blandspråk (se även A 1 b a n e r).
Regeringen har (1922) sitt säte i
Tirana. övriga bekanta städer
äro Durazzo (Drac), Skutari och
Valona. C:a 700,000 inv. —- A.
har i sin naturs otillgänglighet
haft ett skydd mot främmande
invasioner, vilket bidragit att be-
vara dess befolknings rasrenhet
och i stor utsträckning skyddat
dess självständighet. Efter att ha
delat de övriga Balkanländernas
öde att erövras av romarna
återvann A. sin självständighet och
förde en seg kamp mot turkarna,
innan dessa lyckades bli herrar
över A. i slutet av 1400-t. (se
Kas t r io t a). Men även sedan
var A. i stor utsträckning
oberoende och styrdes i huvudsak av
några rika godsägarsläkter. Den
muhammedanska religionen gav
dem emellertid vissa turkiska
privilegier, och om deras
anseende i Konstantinopel vittnar
bl. a., att sultan Abdul Hamid
upprättade ett albanskt livgarde.
Under Balkankrigen 1912—13
stod A. på Turkiets sida och
gjorde energiskt motstånd mot de
slaviska grannfolkens angrepp.
Dess starkaste borg, Skutari,
kunde endast genom hunger
betvingas. A. blev genom freden en
oberoende stat under
stormakternas garanti och fick till furste
prins Vilhelm av Wied, som
emellertid förgäves försökte skapa en
ordnad styrelse. Då han
omedelbart efter världskrigets utbrott
lämnade A., upprättades en
regering under Essad pasja (se
d. o.), som ställde sina krafter
till ententens förfogande men
hade att kämpa med inre
motståndare, som av religiösa skäl
stodo på Turkiets sida. N. delen
av A. besattes 1916 av
österrikiska trupper. Italienarna, som
hade stora intressen i A., höllo
Valona, och en glest besatt front
av italienare mot österrikare
uppstod ungefärligen i höjd med
Berat. Med mindre förändringar
blev läget här stående intill dess
österrikarna i samband med den
allmänna katastrofen utrymde
landet (okt. 1918). A. togs då i
Nordalbanskt berglandskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
