- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / I. A-Bizet /
503-504

(1922-1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antiloper ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

503

Antiluetisk behandling—Antinomism

504

hjordar på stäpperna i s.ö.
Europa och v. Asien.

Antilue’tisk behandling (av
grek. anti’, mot, lat. lu’es,
smitta), behandling mot syfilis.

Antimagne’tisk, en egenskap,
tillkommande bl. a. vissa
järn-nickellegeringar, att icke kunna
magnetiseras. Antimagnetiska ur
ha stålfjädern ersatt med fjäder
av annan metall. Se M a g n e
-t i s m.

Antimilitari’sm, se F ö r
-svar sfientlig
propaganda.

Antimo’n, ett kemiskt
grundämne, en metalloid, som
förekommer i naturen huvudsakligen
som sulfid i mineralet spetsglans.
I rent tillstånd är A. ett
metall-liknande, silvervitt, kristalliniskt
och sprött ämne, som lätt
pulve-riseras. Det kan även förekomma
i en obeständig, gul allotropisk
modifikation (se Allotropi),
som uppstår då luftens syre
oxiderar flytande antimonväte vid
— 90° C. A. löses lätt i
kungsvatten, men endast långsamt och
under vätgasutveckling i
kokande saltsyra. Vid upphettning
förbrinner A. till oxiden Sb2O3.
Smältpunkt 630° C., kokpunkt
c:a 1,440°, spec. vikt 6,5,
atomvikt 120,2, atomtecken Sb (efter
A:s latinska namn Stibium). På
grund av A:s förmåga att
utvidga sig vid stelning har det

fått användning i legeringar,
stilmetall, brittanniametall, babbits.
— Antimonfö reningar. 1
sina föreningar är A. tre- 1.
fem-värd. Antimonväte, SbH3,
en illaluktande, giftig gas, som
bildas, då väte in statu nascendi
(i frigörningsögonblicket)
inverkar på en löslig
antimon-f örening.
Antimontriklo-r i d, SbCl3, en färglös,
kristalli-nisk, mjuk massa, kallad
antimon-smör. Antimonpentaklo-r i d, SbCl5, en gul, rykande
vätska. Antimontrioxid,
Sb2O3, förekommer i naturen som
mineral (antimonblomma m. fl.),
kan framställas genom A:s
förbränning i luft 1. genom
oxidation av A. med utspädd
salpetersyra. Motsvarande hydrat,
Sb(OH)s, visar såväl sura som
basiska egenskaper. Behandlas
A. med koncentrerad
salpetersyra, erhålles antimonsyra,
H3SbO4; motsvarande oxid,
an-timonpentoxid, Sb2O6, fås
som ett gult pulver vid
upphettning av antimonsyran.
Anti-montrisulfid, Sb2S3,
förekommer i naturen som mineralet
antimonglans 1.
spetsglans, kristalliserande i långa,
refflade, blygrå, glänsande nålar.
Vackra kristaller fås från ön
Shikoku i s. Japan. Funnen även
i Sverige, tillsammans med
blymalmer. Spetsglansen är
utgångsmaterial för framställning av A.,
användes även till tändsatser.

Antinomi’ (grek, anti’, mot,
och no’mos, lag), se Kant.

Antinomfsm (av grek, anti’,
mot, och no’mos, lag) betecknar
i nutida språkbruk ringaktande
av sedelagen under åberopande
av den kristna friheten. Sådan
A. förekommer mer än en gång i
kyrkans historia. En annan
betydelse har ordet i den a n t i n o -

Grupp av spetsglanskristaller,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:18:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/1/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free