Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apollonios ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Apollonios—Apologet
538
efter delfmen, det lugna havets
symbol. Som beskyddare mot det
onda i vidsträcktaste bemärkelse
(A 1 e x i’ k a k o s) visade han
sin makt framför allt vid
sjukdomar. Också i andligt avseende
räddade A. från ofärd. Redan
tidigt utvecklade sig hans
ursprungliga fysiska betydelse i
riktning mot det etiska, så att
han, den rene ljusguden, blev en
gud för andlig och sedlig renhet,
rätt och lagbundenhet. Som sådan
(A. K a t a’ r s i o s, renaren, eller
S o t e’ r, frälsaren) straffade han
obönhörligt nidingen, men åt den
skuldbelastade, som vände sig till
honom med ångerfyllt sinne,
skänkte han rening från brottet.
Det genom Apollonkulten i
synnerhet från Delfoi utbredda
för-soningsbegreppet bidrog avsevärt
till utvecklingen av mildare
rättssedvänjor. Såsom det allt
genomträngande ljusets gud var
A. vidare beskyddare för
spådomskonsten. A. hade många
orakel, av vilka Delfois stod
främst. Som musikens gud blev
A. beskyddare för sången och
diktkonsten och därmed musernas
ledare (M u s a g e’t e s). —
Genom denna mångsidiga beröring
med naturens och människornas
liv intog A. en central ställning
i antikens kult. Redan av
Home-ros sammanställes han med Zeus
och Atena, så att de tre
tillsammans nästan representera
summan av all gudomlig makt. De
båda medelpunkterna för
Apollonkulten voro ön Delos, gudens
födelseort, och Delfoi. A:s
attribut äro kitaran eller bågen.
Lagern var helgad åt honom.
A. framställdes i konsten som
en kraftig och mogen yngling.
Undantagsvis förekom, bl. a.
i Praxiteles’ A. Saurokto’nos,
ödledödaren (se ill. till
Praxi
teles), en spensligare
gossetyp, men samtidigt med denna
också den av högstämt allvar
fyllda citterspelande A., A.
Musage’tes. Den antika
Apollon-statyn i Nationalmuseum i
Stockholm är sannolikt en kopia efter
Skopas. Den ”f järrskjutande”
Apollon är återgiven i den
bekanta statyn Apollo di Belvedere.
I mytiska scener förekommer A.
bl. a. som segrare i sångartävlan
med satyren Marsyas eller i mera
allvarlig strid med draken Pyton
(därav benämningen A. Py’ ti os),
vidare i strid med Herakles om
den delfiska trefoten och som
korledare för muserna. (Se vidare
ill. till Bildhuggarkonst.)
Apollo’nios. L A. från
P e r g a, 200-t. f. Kr., grekisk
matematiker. I sitt berömda verk
Om koniska sektioner — hans
enda bevarade — ådagalade han
sambandet mellan de olika slagen
av koniska sektioner och härledde
deras fundamentala egenskaper.
Från A. härröra benämningarna
ellips, hyperbel och parabel. —
2. A. från R o d o s, f. omkr.
295, d. omkr. 215 f. Kr., epiker.
Se A r g o n a u t e r n a. — 3. A.
fr ån Ty’ an a (i Kappadokien),
1: a årh. e. Kr., filosof och
mystiker, som predikade asketism och
sedlig renhet. Se
Nypytha-g o r e i s m.
Apo’llos från Alexandria,
en kristnad jude, som under 50-t.
e. Kr. med stor framgång verkade
i Efesos och särskilt i Korint, där
hans uppträdande emellertid
framkallade en splittring i
församlingen (Apg. 18: 24 f.; 1 Kor.
1: 11 f.).
Apologe’t (av grek,
apolo-gei’stai, hålla försvarstal)
benämnas särskilt de, som under
kyrkans första kamptid (från och
med 100-t. e. Kr.) framträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
