Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assyrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Assyrien
774
trädde åter en tid av
tillbakagång, till dess att den kraftfulle
inkräktaren Tiglatpileser
(Tukulti-apil-Esjarra) IV (745—
727) svingade sig upp på tronen.
Han återvann de förlorade
erövringarna, gjorde sig till konung
över Babylonien och sökte även
på andra häll befästa de erövrade
områdenas samhörighet med A.
Målet för hans politik gent emot
de besegrade var att göra dem till
assyrier. Bland hans erövringar
märkas Damaskus samt Israel
och Juda. Några år efter hans
död kom en ny inkräktare till
makten: S ar gon (Sjarru-ukin)
II (722—705). Denne förde
segerrika krig i Palestina och
Egypten och byggde en ny stad
med ett ofantligt, praktfullt
palats, Dur-Sjarrukin, nära
Ninive. Hans son och efterföljare
Sanherib (Sin-ache-erba) (705
—681) var likaså en
framgångsrik krigare. För att bestraffa
babylonierna efter ett uppror
förstörde han Babylon. Han gjorde
Ninive till huvudstad och prydde
det med väldiga palats och
tempel. Hans son Assarhaddon
(Asjsjur-ach-iddin) (680—668)
erövrade hela Egypten,
återuppbyggde Babylon och efterlämnade
A. mäktigare än någonsin åt sina
söner, av vilka
Assurbani-p a 1 (Asjsjur-bani-apli, grek.
Sardanapalos) (668—626) snart
blev ensam härskare. Denne
uppehöll rikets maktställning genom
segrar i Egypten, Palestina,
Arabien, Armenien och Elam samt
var en frikostig beskyddare av
litteratur och konst. Hans
privatbibliotek, som består av 10,000
lertavlor, vilka innehålla
avskrifter av klassisk babylonisk
litteratur, har utgrävts i Ninives
ruiner. Under hans efterträdare
gjorde sig Babylonien och
lydsta
terna efter hand självständiga,
och A. blev allt maktlösare. Är
606 f. Kr. föll Ninive för
babylo-niernas och medernas angrepp,
och segerherrarna delade A.
mellan sig. — De assyriska
storstäder, vilka undgått att senare
bliva överbyggda, äro bevarade
som väldiga ruinkullar, vilkas
ytlager bildat ett skyddande
hölje över de djupare stående
murarna. Mycket givande
utgrävningar ha sedan 1840-t. företagits
i Dur-Sjarrukin, Sargons borg
vid den nuvarande byn
Chorsa-bad, i Balawat (se d. o.), i
lämningarna efter Kalach vid
Nim-rud, efter Ninive vid Kujundjik
och efter Assur vid
Kalat-Sjer-ka’t. Vad man förut visste om
A. inskränkte sig till bibelns och
några antika författares
mestadels oklara och missvisande
uppgifter. — Emedan grävningarna
först igångsattes på assyriskt
område, kom vetenskapen om
Eufrat-och Tigrisländernas äldsta historia
att kallas assyriologi, ehuru
A. vid sidan av Babylonien är ett
ungt kulturland och ehuru dess
civilisation i väsentliga delar var
lånad därifrån. Statsförfattning,
förvaltning, rättsväsen,
samhällsliv, litteratur och konst voro
babyloniska. Språket var
babyloniska med en obetydlig dialektisk
avvikelse och skrevs med
kilskrift (se d. o.), utvecklad ur
den babyloniska. Religionen var
babyloniernas; nationalguden
Assur intog dock platsen som
övergud. — Assyrierna voro ett i stort
sett homogent folkslag av samma
ursprung som babylonierna:
nordsemiter med någon inblandning
av flodlandets urinvånare. Som
statsmän och krigare voro de
kraftfulla och viljestarka. Till
författningen var A. en
militärstat, som grundats och alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
