Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asylrätt ... - Aten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Ataman—Aten
800
(omkr. 843—837 f. Kr.), dödades
hon på anstiftan av prästen
Jojuda, och Joas blev konung (2
Kon. 11). A. är hjältinnan i
Ra-cines berömda tragedi Athalie.
Atama’n, se Hetman.
Atanasia’nska Sy’mbolum 1.
S y’ m b o 1 u m Quicu’mque
(efter begynnelseorden), en av
romersk-katolska och
protestantiska kyrkornas bekännelser,
framställer på latin i 40 satser läran
om treenigheten och Kristi båda
naturer. Förut med orätt
tillskrivet kyrkofadern Atanasios, är A.
sannolikt tillkommet i Gallien
under 500-t.
Atana’sios, f- omkr. 293, d.
373, alexandrinsk kyrkofader,
arianismens förnämste
bekäm-pare under 300-t. Är 325 följde
han Alexandrias biskop till
Nicaea, där han emellertid, såsom
blott diakon, icke ägde att
deltaga i förhandlingarna. Omkr.
328 blev han själv biskop i
Alex-andria. Fem gånger blev han av
kejsare eller synoder driven i
landsflykt, men höll alltjämt
orubbligt fast vid sin religiösa
övertygelse och vid de höga
tankarna om en biskops myndighet.
Talrika skrifter finnas bevarade
av A., vilka bl. a. äro av vikt
för bestämmande av den arianska
stridens förlopp (se vidare
Arianism).
Ataraxi’ (grek, ataraxi’a),
själslugn. Se Skepticismen.
AtavFsm (lat. a’tavus,
förfader), återuppträdande av en
egenskap, som från att ha
före-funnits och framträtt hos en
organism sedan varit försvunnen
under ett större 1. mindre antal
släktled. — Atavi’stisk,
beroende på atavism.
Ataxi’ (grek, nekande a och
ta’æis, ordning), bristande
koordination av rörelser. Våra av
viljan ledda rörelser förutsätta
en noggrant avpassad samverkan
mellan skilda muskler. Denna
dirigeras till stor del med
ledning av den s. k. djupa
sensibiliteten, som orienterar oss om
kroppsdelarnas läge inbördes och
i förhållande till omgivningen.
Vid sjukliga förändringar,
särskilt i ryggmärgen, utslocknar
denna djupa sensibilitet, varav
följer, att rörelserna bli stötiga
och ändamålslösa.
A’tbara, Nilens nordligaste
biflod, rinner upp på Abessiniens
berg, utsinar under torrtiden,
men kan under regntiden nå en
bredd av 500 m. och 6—8 m. djup.
Ate, Zeus’ dotter, nedkastad
till jorden, där hon som olyckans
och brottets gudinna svävar över
människornas huvud och
förblindar dem, så att de begå dåliga
och ovärdiga handlingar.
Atei’sm (grek, nekande a och
teo’s, gud), förnekelse av Guds
existens, godtager endast den
synliga verkligheten och vill icke
erkänna någon över naturlagarna
stående makt.
A’teles, se K1 ä n g a p o r.
Ateljé (fr. atelier), konstnärs
eller finare hantverkares
arbetslokal; även fotografiateljé.
Atella’ner, folkliga farser, som
fått sitt namn av staden Atella
i Kampanien. De uppfördes av
kringvandrande flyaker
(gycklare) och voro troligen kända i
Rom 200 f. Kr. De rörde sig med
stående typer: den dumme
Mac-cus, den pratsjuke Pappus, den
puckelryggige skälmen Dosennus
och narren Sannio.
A te’mpo, ital., i (rätt) tid; i
musiken beteckning för det
ursprungliga tempots
återinträdande efter en förändring. Förk. a. t.
Ate’n (grek. Ate’nai, nygrek.
Ati’ne), det moderna Greklands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
