Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1023
Balkanhalvön
1024
delas i tre yngre
veckbergsom-råden: 1) dinariska 1.
illyriska veckbergssystemet,
som i n. sammanhänger med
öst-Alperna och i s. uppgår i
alplandet Montenegro, reser sig
trappstegsformigt från
Adriatiska havets sänkningsf ält; de
dal-matiska öarna äro de yttersta
kedjornas kammar. De av kalk
och dolomit uppbyggda bergen,
som visa typisk karstnatur, gå
parallellt med kusten, varigenom
denna blivit svårtillgänglig och
uppkomsten av större städer på
densamma hindrats. Områdets
sydligaste och högsta delar,
Prok-letije 1. nordalbanska alperna,
böja av mot n.ö. Högsta toppen
ligger på Durmitor, Montenegro
(2,528 m.). — 2) S. om Skutaris
bäcken vidtaga de a 1 b a n s k
-grekiska bergen, vilka
huvudsakligen uppbyggas av skiffrar
och sandstenar. Ryggarnas
huvudriktning är åt s.s.ö.; i norr
bilda de emellertid genom en
båge åt ö., Sjar-dag (2,510
m.), ett motstycke till Prokletije.
Områdets centrala bergskedja
är Grammoskedjan (2,570 m.),
som söderut fortsättes i Pindos
(2,510 m.). Härifrån åt ö.
utsända sidogrenar omfatta bl. a.
Oite (2,158 m.), Parnassos
(2,460 m.) och Helikon (1,750
m.). Parallellt med Pindos nära
Egeiska havet löper en
höjdsträckning med bl. a. Olympos
(2,985 m.) och Ossa (1,980 m.).
Till det grekisk-albanska
veck-bergsomràdet hör även det av
Arkadiens högland uppfyllda
Peloponnesos liksom också den
stora ön Eubea, norra Sporaderna
och de flesta av Kykladerna. —
3) De i n.ö. delen av B. liggande
Balkanbergen kunna
betraktas som en fortsättning av
Karpaterna. De sträcka sig från
Järnporten vid Donau i en båge
ö. ut mot Svarta havet och bilda
en skarp klimat- och
vegetations-gräns. Högsta toppen,
Jumruk-cal, når 2,375 m. Mellan
Balkanbergen och Donau utbreder sig
bulgariska kritplatån, som n. om
Donau fortsättes i Valakiska
slätten. — Mellan dessa tre
veckbergsområden ligger R o d o p e
-massivet 1. Despoto dag,
som uppfyller B:s centrala delar.
Det är en huvudsakligen av
kri-stalliniska skiffrar, gnejs och
eruptivsten uppbyggd platå, djupt
eroderad och genomdragen av
förkastningar. Högsta toppen är
Muss Alla (2,930 m.). — B:s
förnämsta floder äro Vardar,
Struma och Maritza, som alla
utfalla i Egeiska havet. — Den
brutna kustlinjen i s. och ö.
betingas av förkastningslinjer.
Korintiska och Eginavikarna
nästan mötas och nära nog avskära
Peloponnesos från fastlandet.
Gravsänkor äro också
Saloniki-och Orfanibukterna på ömse
sidor om den tretungade halvön
Kalkidike. — Av öar, som ej
blivit nämnda i det föregående,
märkas Joniska öarna, till sitt
ursprung lika de dalmatiska. —
Klimat. B. har genom sitt sydliga
läge och sin kustexposition ett i
allmänhet milt klimat. Mest
gynnade äro Maritzas dalgång,
Tes-saliens lågland, s. Grekland
samt övärlden. — Befolkningen,
som uppgår till c:a 18 mill., är
synnerligen blandad genom B: s
prägel av genomgångsland. Den
består av serber, bulgarer och
greker, vilka tillhöra den
grekisk-orientaliska kyrkan, albaneser,
som dels äro muhammedaner, dels
grekisk-ortodoxa, samt turkar.
— Politiskt är B. uppdelat
mellan Turkiet, Bulgarien,
Jugoslavien, Albanien och Grekland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
