Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbotten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1315
Bergenhus—Berggren
1316
Bergenhus, medeltida norsk
fästning i staden Bergen.
Berger. 1. Johan
Kristian B., f. 1803, d. 1871, officer,
målare, rönte stark påverkan av
Turner, behandlade
huvudsakligen mariner och kustlandskap i
en djärv och verkningsfull stil
med starka färger. — 2. Os
-si an B., f. 1849, d. 1914, jurist,
politiker, häradshövding i Norra
Åsbo domsaga 1892,
justitieombudsman 1898—1902 och 1913—
14, justitieminister 1902-—05 i
Boströms andra och Ramstedts
ministärer. Led. av F. K. 1907—
12. B. framlade åtskilliga
lagförslag. i frisinnad anda, bl. a. vid
1904 års riksdag en proposition
om allmän rösträtt, som då föll
på A. K:s motstånd. B. var känd
som en nitisk och skicklig
ämbetsman. — 3. Henning B., f.
1872, författare, debuterade 1901
med Där ute, måleriska skisser
från För. Stat., och slog igenom
med Ysail (1905), som följdes av
en talrik serie romaner med
snabbt givna bilder från Amerika,
Stockholm och Köpenhamn;
trilogien Drömlandet (1909), Bendel
A C :o (1910) och Fata Morgana
(1911) beteckna jämte Hörnfelt
(1915) höjdpunkten i genren.
Hjärtat pä väggen (1920) och
Vem vet (1921) visa en ny
riktning, mot det symboliska och
religiösa. B:s drama Syndafloden
Henning Berger.
(1908) har med framgång
uppförts i Berlin, Wien och New
York. Bland B:s novellsamlingar
märkes Livets blommor (1912).
Bergerac, se Cyrano de
B e r g e r a c.
Berget (fr. la montagne),
franska revolutionens mäktigaste
parti under dess första skede.
Detta namn uppkom genom att
den mest radikala delen av den
lagstiftande
nationalförsamlingens vänster hade sina platsei’ på
de högst placerade bänkarna i
plenisalen. B. utövade ett
ödesdigert inflytande på revolutionens
förlopp under tiden 1791—94, och
det bar framför allt skulden till
det blodiga skräckvälde, som
inleddes med
septembermorden (se d. o.). Ehuru i minoritet
i nationalförsamlingen och
konventet, behärskade B. Paris
genom sina bägge klubbar, J ak o
-binklubben (se d. o.) och
C o r d e 1 i e r k 1 u b b e n (se d.
o.). B., som stod under ledning
av Danton, Robespierre, Marat
och Hébert, regerade nästan
enväldigt efter Ludvig XVI:s
avrättning 21 jan. 1793 till 27 juli
(9 thermidor) 1794. Under denna
tid blev den ene efter den andre
av B:s ledare röjd ur vägen av
de misstänksamma
partivännerna. B:s stora insats i
revolutionen är att genom en kraftfull och
hänsynslös utrikes- och
inrikespolitik ha räddat revolutionens
landvinningar.
Bergfink, se Finksläktet.
Bergfiskar, namn på
läppfiskar.
Bergfrid, se B a r f r i d.
Berggren, Sven, f. 1837, d.
1917, botanist, professor i Lund
1883—98. B. deltog i svenska
expeditionerna till Spetsbergen
1868 och Grönland 1870 och
företog 1873—75 en forskningsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
