Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergmann ... - Bergolja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1325
v. Bergmann—Bergolja
1326
släkthistorierna; M arkur élls i
Wadköping (1919), Farmor och
vår Herre (1921) äro typiska
exempel på arten. Ursprunglig
dramatisk begåvning röjes i
dramerna Parisina (uppf. på Dram.
teatern 1915), Marionettspel
(1917) och Ett experiment
(Intima teatern 1919).
v. Bergmann, Ernst, f.
1836, d. 1907, en av Tysklands
främsta kirurger i modern tid,
professor i Dorpat, Würzburg och
Berlin.
Bergmann-rör, se
Elektriska installationer.
Bergmjöl, se K i s e 1 g u r.
Bergmästare, se
Bergs-överstyrelse.
Bergolja, nafta 1.
petroleum kallas i naturen
förekommande blandningar av fasta,
flytande och gasformiga kolväten
jämte smärre mängder av andra
organiska föreningar, som utom
kol och väte innehålla syre, kväve
och svavel. — Geologi. Om B:s
bildningssätt ha framkommit
flera teorier. Enligt den äldsta
skulle B. ha uppstått genom
reaktioner mellan vatten och i
jordens inre befintliga karbider.
Denna teori har numera fått vika
för en annan, enligt vilken B.
skall utgöra
omvandlingsprodukter av i havssediment inneslutna
växt- och djurlämningar. Genom
laboratorieförsök har
konstaterats, att man vid destillation av
fisk och plankton under högt
tryck och tämligen hög
temperatur kan erhålla produkter, som
till sin kemiska sammansättning
nära överensstämma med B.
Förekomsterna av B. synas vara
bundna vid sedimentära
avlagringar av mestadels tertiär
ålder; ett viktigt undantag
utgöra dock oljeförekomsterna i
Pennsylvania, som äro att räkna
till devonformationen. Oljan
behöver dock icke nödvändigtvis
finnas i de sediment, vari den
från början bildats; lika ofta
har den senare upptagits i andra,
porösa bergarter, t. ex.
sandstenar. I många fall äro de
olje-förande bergarterna svagt
vec-kade; oljan förekommer då i
antiklinalernas toppar, ett
förhållande, som är av den största
betydelse för oljans rationella
uppsökande och utvinnande.
Oljeförekomsterna äro ingalunda få;
särskilt rika på B. äro
randzonerna till de tertiära
veck-ningsområdena. — Historik.
Kännedomen om och bruket av
B. torde vara urgammal. Gamla
kinesiska och japanska skrifter
omtala ofta bruket av naturlig
gas. Herodotos beskriver
oljekäl-lorna i Mesopotamien. Marco
Polo omtalar i slutet av 1200-t.
oljekällorna vid Baku. I början
av 1600-t. blevo oljekällorna i
New York kända, i början och
mitten av I700-t. också oljan i
Pennsylvania och Rumänien. I
äldre tid torde B. ha använts
huvudsakligen till medicinskt
bruk; till lyse kunde den ej med
fördel brukas i dåtidens lampor.
Först omkr. 1850 fick B. en mera
vidsträckt användning i och med
en av engelsmannen James Young
patenter ad metod att ur B.
framställa paraffin, varav kunde
stöpas ljus. I För. Stat, hade B.
sedan början av 1800-t. gått i
handeln som patentmedicin. 1854
bildades Pennsylvania Rock Oil
Company med ändamål att i
större skala exploatera den
penn-sylvaniska oljan. Företaget
misslyckades, men en del av
delägarna bildade Seneca Oil Company
under ledning av en ”överste”
E. L. Drake, som vid sin första
borrning anträffade olja på 23 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
