Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernesk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1369
Bernesk—Bernhard
1370
d. 1918, norsk politiker, invaldes
i stortinget 1886, där han med
ett kort avbrott hade säte till
1909, från 1898 som dess
president. Genom den av B.
formulerade s. k. Bernerska
dagordningen störtades 1891
högerministären Stang, vars
hållning till frågan om
utrikesstyrel-sens ordnande icke tillfredsställde
den norska vänstern. B. inträdde i
den därpå följande
vänsterministären Steen, som 1893 störtades.
Under unionskrisen 1905 spelade
B. en mycket stor roll och var
bl. a. ett av de norska ombuden
på Karlstadskonferensen.
Berne’sk, se B e r n i.
Bernhard. 1. B. av
Men-t o n e, savojisk präst på 900- 1.
1000-t., vilken skall ha grundat
de i likhet med passen sedermera
efter honom benämnda
härbärgena Stora och Lilla S:tB. — 2.
B. av Clairvaux, f. 1090, d.
1153, en av medeltidens mest
berömda munkar. Medlem av en
burgundisk riddarfamilj,
inträdde B. omkr. 1113 i klostret
Citeaux (Cistercium), där han
snart gjorde sig vördad för
ovanlig fromhet. Efter ett par år fick
han jämte några andra i uppdrag
att grunda ett dotterkloster i
Clairvaux, vars abbot han blev.
B. skapade här en klosterregim,
som satt djupa spår i
medeltidens religiösa liv. Själv en
mystiker ådagalade han i sin
verksamhet ss. andlig ledare en
utomordentlig kraft. Genom hans nit
grundades en mängd
dotterkloster, där sträng tukt, enkelhet,
arbetsamhet rådde. På sin samtid
utövade han stort inflytande, och
för hans ord böjde sig både höga
och låga. Att det andra korståget
blev av, var till icke ringa del en
följd av B:s vältaliga och eldiga
predikan. I teologiskt hänseende
Bernhard av Sachsen-Weimar.
Samtida stick.
representerade B. en strängt
konservativ åskådning och uppträdde
därför mycket skarpt mot
exempelvis Abelard. Han betraktades
redan av sin samtid som helig,
blev 1174 kanoniserad och
upphöjdes av påven Pius VIII 1830 till
”doctor ecclesiae” (se d. o.). Han
efterlämnade en mängd
predikningar och avhandlingar. — 3.
B. av Sachsen-Weimar,
f. 1604, d. 1639, hertig, krigare,
en av Gustav II Adolfs
vapenbröder i trettioåriga kriget.
Inträdde i svensk tjänst efter
slaget vid Breitenfeld 1631, förde
under den närmaste tiden olika
befäl under den svenske
konungen och vann, sedan denne stupat,
Lützenslaget. Han opererade
sedan, under starka slitningar, i
samverkan med Gustav Horn
men led tillsammans med denne
1634 det svåra nederlaget vid
Nordlin gen, för vilket B. genom
obetänksamhet bar skulden. 1635
gick han i fransk tjänst, vann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
