Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1383
Berycidae—Berzelius
1384
på Irland efter revolutionen 1688,
gick sedan i fransk tjänst, blev
1706 marskalk av Frankrike och
vann berömmelse i många strider.
Med svenska sändebudet i Paris
Erik Sparre förde han i juli 1715
underhandlingar om en svensk
expedition till Skottland, en plan,
som Karl XII dock för tillfället
bestämt avböjde.
Bery’cidae, en geologiskt
tidigt uppträdande familj Tagg■
f e n i n g a r, representerad redan
under kritperioden. Den vanligen
hoptryckta och höga kroppen är
hos de flesta av de till ett 70-tal
uppgående arterna klädd med
tandade fjäll. I allmänhet
djup-havsformer från bl. a. alla
tropiska hav. Utanför Norges kust
har den halvmeter långa Be’ryx
decada’ctylus fångats.
Bery’11, mineral, bestående av
beryllium-aluminiumsilikat,
kristalliserande i hexagonala
pris-mer. Den o ä d 1 a B. är
ogenomskinlig, vanligen gulvit 1.
grönvit. Genomskinliga, vackert
färgade ädla varieteter av B. äro
smaragd, gräsgrön, och
akvamarin, blågrön. Ädel B.
fås huvudsakligen från Colombia,
Syd-Amerika, och Jekaterinburg,
Ural. Smaragdens pris kan ofta
tävla med diamantens.
BeryTlium, metalliskt
grundämne, som förekommer såsom
silikat i mineralet beryll. B.
upptäcktes av Vauquelin 1798 och
isolerades av Wöhler 1828. Först
1885 erhölls det dock i rent
tillstånd såsom en stålgrå, smidbar
metall. Spec. vikt 1,64.
Atomtecken Be, atomvikt 9,1. I
föreningar med andra element är
B. tvåvärd. Salterna utmärkas av
söt smak, varför B. även kallas
glycinium. B:s praktiska
användning är hittills ringa.
Be’ryx, se Berycidae.
J. J. Berzelius. Målning av O. J.
Södermark.
Berzelius, Jöns Jakob, f.
1779, d. 1848, kemist, studerade
till en början medicin vid
Uppsala universitet och kemi under
J. Afzelius’ ledning. Såsom
biträde till brunnsläkaren i Medevi
kom B. att intressera sig för
vattenanalyser och framlade
resultaten av dessa undersökningar i
No’va ana’lysis aqua’rum
medevi-e’nsium (1800). Samtidigt
utförde han försök att behandla sjuka
och lama med Voltas galvaniska
element. Sina rön publicerade han
i De electricita’tis galva’nicae cel.
Volta e’xcitae in co’rpora
orga’-nica effe’ctu (1802). Året därpå
började han jämte Hisinger i
Stockholm betydelsefulla
undersökningar av galvaniska
strömmars inverkan på metallsalter.
1804 blev B. medicine doktor och
1807 professor i medicin och
farmaci vid medicinska skolan
(sedermera Karolinska
institutet) i Stockholm. Samma år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
