Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bevillningsberedning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1425
Bevillningsbercdning—Bevis
1426
tigheter. De obetydliga summor,
som inflyta genom den allmänna
B., överlämnar staten numera till
landstingen och till de städer,
som ej i landsting deltaga. —
Sedan B. av riksdagen anslagits
till statsverket, har konungen
dispositionsrätt över dem enligt
de för B:s användning angivna
riktlinjerna i riksstaten.
Bevillningsberedning, B e
-villningskrona, B e v i 11
-ningstaxering, se
Skattelagstiftning.
Bevillningsutskottet, se
Utskott.
Bevingade ord, från någon
bestämd person eller skrift
härrörande, bekanta uttryck, som
ofta citeras.
Bevis. Log. Slutledningskedja
eller sammanhängande
tankeföljd, varigenom ett omdöme
(betecknat som demonstra’ndum)
demonstreras eller uppvisas
såsom sant i och genom sitt
samband med andra omdömen, vilka
betecknas såsom
bevisnings-grunder, fundame’nta
demon-stratio’nis. För att beviset skall
bliva riktigt, måste dessa vara
sanna (i motsatt fall föreligger
en e’rror principaTis) och säkra
(eljes lider beviset av en peti’tio
princVpii) samt få ej innehålla
något omdöme, uti vilket
”de-monstrandum” användes som sin
egen bevisningsgrund (detta leder
till ett s. k. cirkelbevis).
Dessutom måste bevisföringen
vara jämn, utan några språng,
saTtus, luckor, hia’tus, eller
omkastningar i tankekedjans
ordningsföljd, samt
tillfyllestgörande eller adekvat, så att den
varken bevisar för mycket eller för
litet, ej heller något annat än
det, som den bör bevisa (urartar
till en s. k. muta’tio ele’nchi).
Med avseende på bevissättet
skiljer man mellan en direkt
(ostensiv) bevisning, då
sanningen av demonstrandum
omedelbart, så att säga rättframt,
här-ledes ur bevisningsgrunderna,
samt en indirekt (apagogisk)
bevisning, då sanningen av
demonstrandum liksom på en omväg
härledes genom uppvisande av de
orimligheter, som följa såsom
konsekvens av den rena
(kontra-diktoriska) motsatsen till
demonstrandum. Med avseende på b e
-visvägen skiljer man emellan
deduktiv och induktiv bevisning.
Den deduktiva uppvisar
sanningen av demonstrandum såsom ett
enskilt fall eller specialfall av en
allmännare eller mera generell
sanning, går sålunda från det
generella till det speciella. Den
induktiva bevisningen utgår åter
från det speciella, från enskilda
fall, och härleder ur dem
omdömen av mera allmän, generell
innebörd. Med avseende på b e
-viskällan skiljer man mellan
rationell 1. apriorisk bevisning,
vilken söker sina
bevisningsgrun-der i före och oberoende av
erfarenheten givna förnuftssanningar
samt empirisk 1. aposteriorisk
bevisning, som bygger på
bevis-ningsgrunder, vilka vunnits med
erfarenhetens hjälp. — Jur.
Grunderna för vissheten av ett faktum,
som anföres i en rättegång. — I
1734 års lag gällde i princip den
s. k. legala bevisteorien,
d. v. s. att varje bevis har ett
visst av lagen upptaxerat värde
(ett vittne: halvt B.; två
vittnen: fullt B.); sak alltså aldrig
bevisad genom ett trovärdigt
vittne men väl av två vittnen,
även om de äro föga trovärdiga.
Numera håller man dock före att
domaren själv fritt får avgöra,
huruvida sanningen av ett
faktum är styrkt (s. k, fri
bevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
