Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bittermedel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1597
Bittermedel—Bivråk
1598
huvudsakligen som lukt- och
smakförbättrande tillsats till
andra läkemedel.
Bittermedel, a m a’ r a, från
växtdroger härrörande,
sinsemellan vitt skilda ämnen,
överensstämmande huvudsakligen endast
med avseende på smaken. På
grund av denna användas de som
aptitbefordrande och toniserande
medel.
Bitterna, socken i Skarab. 1.,
jämte Laske-Vedum och Eling
pastorat i Skara stift. Utgör två
kommuner, öster-Bitterna, 580
inv., och Väster-Bitterna, 480 inv.
Bittersalt 1. engelskt
salt, detsamma som
magnesiumsulfat.
Bitter-sjöarna, två sjöar,
Stora och Lilla
Bittersjön, belägna strax n. om Suez,
Egypten. Genom dem är
Suez-kanalen dragen.
Bitterspat, mineral av
magne-siumkarbonat och
kalciumkarbo-nat; bildar som bergart d o 1 o
-mit (se d. o.).
Bittervatten, en med kolsyra
försatt, 16—17 %-ig lösning av
magnesiumsulfat; allmänt
använt avföringsmedel.
Bitu’men (möjl. av lat. pix
tu’mens, svällande beck), fasta
1. flytande, karaktäristiskt
luktande kolväten, inneslutna i
berg-och jordlager. — B ituminö’ s,
bergart, som innehåller bitumen.
Bitu’riger, keltiskt folk i
Gallien, som delvis utvandrat till
Italien och uppges ha grundlagt
Milano. De i Gallien kvarblivna
delades i två grupper: B i t u r i
-ges C u b i på vänstra
Loire-stranden med huvudstaden
Ava-ricum (Bourges) och Bi t ur i
-ges Vivisci på vänstra
stranden av Garonne med huvudstaden
Burdigala (Bordeaux).
Bity’nien, i äldre tider
land
skap i n.v. Mindre Asien,
begränsat av Marmarasjön, Svarta
havet, Paflagonien och Frygien.
Efter att ha tillhört Lydien och
Persien blev B. självständigt
kungarike omkr. 300 f. Kr. och
testamenterades 74 f. Kr. till
Rom av Nikomedes IV. 1298
erövrades B. av turkarna.
Förnämsta städer voro Nikomedeia
och Nikaia (Nicaea).
Bitår, se Klövdjur.
Biva, Japans största insjö,
belägen på Honshu.
Bivack 1. b i v u a’ k (fr.
bi-vouac, lånat från ty. beiivache),
förläggning under bar himmel
med eller utan tält.
Bi-valvler, namn på musslor.
Bi-varg, se Rovsteklar.
Bivråk, Pe’rnis api’vorus, en
till fam. Falkfåglar hörande
fågel med framtill icke
fullständigt fjäderklädda tarser, tyglar
med fjällika fjädrar, brun
översida och vanligen ljus undersida
med mörka fläckar. Hanens längd
55—58 cm.; honan är något
större. Flyttfågel. B. bebor n. och
mellersta Europa och v. Sibirien
och träffas i Sverige över större
delen av landet, ehuru allmännare
i de mellersta delarna. Boet, där
de två gulvita, mer eller mindre
fläckiga äggen läggas, förses
under ruvningstiden med friska
Bivråk. Hanar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
