Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - v. Schiller, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
v. Schiller
226
Dichtung, 1795—96) framlägger
S. sin filosofiska ocli estetiska
uppfattning. På en gång starkt
påverkad av Kants manliga
idealism och. en fiende till den
rigo-ristiska tendens, som han fann i
dennes morallära, framställer han,
delvis under intryck av
Shaftes-burys hellenism, ett
människo-ideal av på en gång ”behag” och
”värdighet”. Människans
utbildning till en harmonisk
personlighet skall enl. S. ske genom
estetisk fostran, genom konsten, en
skönhetens från all tendens fria
”lek”, vilken för S. utgör en högre
enhet av förnuft och natur, frihet
och nödvändighet. S. söker göra
åtskillnad mellan antikens ss.
”naiv” (d. v. s. naturlig) och den
nyare tidens ss. ”sentimental”
(d. v. s. sökande den förlorade
naturen) karaktäriserade
diktning, varigenom han skapar en
utomordentligt betydelsefull
estetisk distinktion. En viktig roll för
utbildandet av S :s harmoniska
människoideal har även övats
av hans vänskap med Goethe
(från 1794), som också i hög grad
stimulerat hans lyriska
diktning. Huvudparten av denna
faller inom denna period,
ypperliga ballader (ss. Der Ring
des Polykrates, Der Handschuh)
och djupsinniga idédikter (ss.
Das Lied von der Glocke) samt de
tills, med Goethe författade
polemiska epigrammen Xenien (1796).
— Sedan S:s poetiska
skaparkraft sålunda vaknat till nytt liv,
började han åter ägna sig åt den
diktart, för vilken han hade den
mest utpräglade hågen, nämligen
dramat, och med trilogin
Wallen-stein (Wallensteins Lager, Die
Piccolomini och Wallensteins Tod,
uppf. 1798—99, tr. 1800; sv. övers.
1814, uppf. i Sthlm 1831) skapade
han sitt mest omfattande
drama
tiska diktverk, betydande framför
allt genom sin behärskning av det
väldiga människomaterialet.
Senare följde det delvis till den
grekiska tragedin anslutande
sorgespelet Maria S tuar t (uppf.
1800, tr. 1801; sv. övers. 1821,
uppf. i Sthlm s. å.), Die J ung fr au
von Orleans (1801; sv. övers. 1813,
uppf. i Sthlm 1836), en
fosterlandskärlekens tragedi, som står
på höjdpunkten av vad S. skapat,
det antikiserande ödesdramat Die
Braut von Messina (1803; sv.
övers. 1864) samt det nationella
frihetsdramat Wilhelm Tell
(1804; sv. övers. 1823, uppf. i
Sthlm 1845) med en stark prägel
av hans ungdoms frihetspatos. —
1802 hade S. blivit adlad; s. å.
flyttade han från Jena till
Wei-mar, där han dog. — I
universa-litet och harmonisk utveckling av
den egna personligheten knappast
jämförbar med Goethe, har dock
S. med sin ljusa och
optimistiska natur, sin okuvliga
fri-hetskärlek och sin diktnings
idealitet i högre grad än denne
blivit det tyska folkets typiske
nationaldiktare. S:s största
betydelse torde ligga däri, att han
i en human form till det tyska
folket förmedlat den för dess
historiska utveckling så
betydelsefulla kantska etikens moraliska
idealism. Åtskilliga av S:s
handskrifter, handlingar rör. S. etc.
förvaras i det 1889 med
Goethe-Archiv sammanslagna S c h i 1
-1 e r - A r c h i v. — Till S: s minne
upprättades 1859 Sehill er
-stiftelsen (Deutsche
Schil-lerstiftung), som understödjer
behövande tyska diktare. — S. å.
instiftades av senare kejsar
Vilhelm I ett Schiller-Preis
att efter förslag av en kommitté
utdelas av konungen av Preussen
ss. belöning för litterära, särskilt
Ord, som ej återfinnas under Sch-, torde sökas under Sh- och Sj-.
8. — Le x. X. Tr. 6. 4. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
