Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selånger ... - Semiramis - Semiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Seminghundra härad—Semiter
396
seminarium, Högre
lärarinneseminarier och
Småskoleseminarium).
— 2. I vissa länder benämning på
utbildningsanstalter för präster.
— 3. Institution vid universiteten
för praktiska övningar inom olika
vetenskapsgrenar, ledda och
planlagda av universitetslärare. Vid
S. hållas diskussioner på
grundval av föredrag 1. demonstrationer
med syfte att föra de studerande
in i de vetenskapliga
arbetsmetoderna.
Seminghundra härad i Sthlms
l:s v. domsaga omfattar
socknarna Vidbo, Skepptuna, Lunda,
Frösunda, Orkesta, Markim, Skånela.
Seminghundra kontrakt i
Uppsala stift omfattar
pastoraten Närtuna och Gottröra;
Vidbo och Husby-Långhundra;
Frösunda och Kårsta; Skepptuna
och Lunda; Markim och
Orkesta; Skånela och Norrsunda.
SeminoTer, se I n d i a n e r sp.
1295.
Semipala’tinsk. 1.
Guverne-ment i Kasakstan, Ryssland.
Boskapsskötsel. 160,000 kvkm.
515,000 inv. — 2. Huvudstad i S.
1, vid Irtysj. 55,000 inv.
Semipelagiani’sm (av lat.
sé’mi, halv), se P e 1 a g i u s.
Semipermea’bel (av lat. se’mi,
halv, och permea/bilis,
genom-tränglig), se
Halvgenom-tränglig och O s m o s sp.
1456.
Semipyri’tsmältning (av lat.
se’mi, halv), se Koppar sp.
1189.
Semi’ramis, en i
grekisk-romersk litteratur omnämnd
assy-risk sagodrottning, som efter att
ha dödat sin make, Ninos, och
själv ha övertagit styrelsen, förde
segerrika krig och på ett
praktfullt sätt smyckade sin
huvudstad, Babylon, bl. a. med de
”hängande trädgårdarna”. S. är
en rent mytisk skapelse, med
många drag, häntydande på den
assyriska gudinnan Isjtar.
Namnet S. kan möjl. sammanhänga
med namnet på drottning
Sam-muramat (omkr. 820 f. Kr.).
Semi’ter, den stora grupp av
folk, som talat 1. tala semitiska
språk (se d. o.). Namnet S., som
härrör från folktavlan i 1 Mos.
10 kap., kom till allmännare
användning först i slutet av 1700-t.
Antropologiskt sett synas S. ha
utgjort det bärande elementet i
den s. k. orientaliska rasen (se
Människoraser sp. 519).
Numera anses S:s
utbrednings-centrum ha legat i n. Arabien.
På grund av detta lands karghet
ha de nomadiserande S. därifrån
gång på gång företagit invasioner
in i de angränsande
kulturländerna. Redan vid historiens gryning
finnas S. i Mesopotamien (se
Babylonien och Assyrien)
samt i Syrien. Därpå följde
invandringar av fenicier (se F e
-n i c i e n), hebréer 1. israeliter (se
Israel sp. 1562 och
Palestina sp. 1538 f.) samt av araméer
(se d. o.). Andra stammar sökte
sig till Syd-Arabien, t. ex. sabéer,
minéer och himjarer (se dessa
ord), vilka sistnämnda även
över-gingo till Afrika och blevo de
härskande i Abessinien. Den sista
stora utvandringen från Arabien
är den muhammedansk-arabiska
(se Kalifat sp. 422 ff.).
Särskilt betydande var denna till
Mesopotamien och Syrien, men
även Egypten erhöll ett tillskott,
tillräckligt starkt att helt
arabisera landet. I ringare mån skedde
invandringen till Atlasländerna.
Bortsett från judarna (se d. o. sp.
222; jfr även Sefarder) bebo
S. numera en stor del av Främre
Asien (Arabien, Mesopotamien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
