Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Signalväsen—Signorelli
536
väsen. — Jfr
Järnvägssignaler. — Signal i’st,
signalgivare.
Signalväsen, den del av
militär organisation (personal och
anstalter), vars allmänna
verksamhet är signal tjänst, som
omfattar signalförbindelsers
upprättande, funktionerande och
brytande m. m. Moderna
signalförbindelser (1. signalmedel) äro
elektriska, optiska 1. ballistiska.
Elektriska signalförbindelser äro
telegraf, telefon, radiotelegraf,
radiotelefon och jordtelegraf;
optiska äro signallampa, heliograf,
signalskärm, signalflagga,
signalpatron, signalraket och
signalduk; ballistiska äro
rapportprojektiler och rapporthylsor. Till
komplettering av
signalförbindel-ser komma stundom av det
militära S. handhavda brevduvor och
rapporthundar till användning.
Signatu’r (lat. signatu’ra, av
signa’re, beteckna),
namnteckning; konstnärs- 1.
författar-märke. — Boktr. 1. Den nedtill
å första sidan av varje
tryckark i en bok angivna
ordningssiff-ran jämte den förkortade boktiteln
och tryckdatum
(arksignatur). — 2. Se Stil. — Med. Se
Recept.
Signatu’ra re’rum (lat.,
tingens kännetecken), utmärkande
egenskaper (form, färg m. m.)
hos läkemedel, vilka genom sina
yttre likheter med kroppsdelar 1.
sjukliga företeelser, skulle
förråda läkemedlens kraft att bota
(t. ex. ögontröstens blommor ha
mörka, ”pupilliknande” fläckar,
varför den botar ögonsjukdomar,
föremål av röd färg 1. rött ljus
”ha kraft över blodet” o. s. v.).
Dogmen om S. är urgammal och
utgör en tillämpning av läran om
sammanhanget mellan form och
väsen (korrespondensläran).
Signaturerna, se Namnlösa
sällskapet.
Signatä’r (fr. signataire, av
lat. signa’re, beteckna),
undertecknare av ett fördrag. — S i g
-natärmakter, stater, som
undertecknat ett dem emellan
slutet fördrag.
Signa’ra [äv. sinje’-] (fr.
sig-ner), underteckna, förse med
signatur.
Signeri’ (av lat. si’gnum,
tecken), trolldom, urspr. med vissa
tecken, sedan i stort sett all slags
trolldom, bedriven vare sig i
syfte att tillfoga andra skada till
liv, hälsa och egendom 1. för att
med övernaturliga medel
åvägabringa något i och för sig nyttigt,
ss. ”tur” med jakt, fiske o. d. (jfr
Besvärjelse och Magi).
Signe’t (mlat. signe’tum, litet
sigill), se Sigill sp. 528.
Signeul [sinjö’1], urspr.
Singöhl, Elof, f. 1771, d.
1835, svensk diplomat,
generalkonsul i Paris 1796—1806 och
1810—11. S. hade ss. förmedlare
av svensk-franska förbindelser
stort inflytande och lät sig av K.
O. Mörner förmås att verka för
Bernadottes svenska
tronkandidatur. 1812 arbetade han för
franska regeringens räkning på
att hindra Sveriges anslutning
till dess fiender. S. innehade
sedan svenska sändebudsposter.
Signifikati’v (fr. significatif),
betecknande; uttrycksfull;
betydelsefull, menande.
Signildsskär, ögrupp i Ålands
skärgård, Finland. Förr viktig
överfartsort mellan Sverige och
Finland.
Signore [sinjå’-] (ital., av lat.
se’nior, äldre), (min) herre, herr.
— Signora [sinjå’-], (min)
fru. — Signori’na [sinjå-],
(min) fröken.
Signore’lli [sinjå-], L u c a, f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
