Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldaspiller ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
Skalunda—Skandinaviska inyntkonventionen
720
i ö. För. Stat., hos irokeserna
m. fl.; den spred sig först i rätt
sen tid, genom de vitas åtgörande,
till prärieindianerna o. a. folk
i det inre. De amerikanska
myndigheterna betalade nämligen,
t. o. m. ännu vid 1800-t:s mitt,
efter viss taxa prispengar för
indianskalper (även för kvinnors
och barns). I Syd-Amerika är S.
endast känd från Chaco och
Guyana. Bruket praktiserades
förr även på andra håll, t. ex. (enl.
Herodotos) hos skyterna.
Skalunda, socken i Skarab. L,
jämte Rackeby (och framdeles
Sunnersberg, Gösslunda och Strö)
pastorat i Skara stift. 295 inv.
— Kyrkan, en av Västergötlands
äldsta och bäst bevarade
landskyrkor, uppfördes vid 1000-t:s
slut under engelskt-normandiskt
inflytande.
Skalä’r, se Skalar.
Skampall, pall i en kyrkas
vapenhus, på vilken fordom
förbrytare (spec. sedlighetsförbrytare)
under gudstjänsten fingo ligga på
knä, tills de av prästen
återupp-togos i församlingens gemenskap.
Detta bruk avskaffades 1855.
Skampåle, se Kåk 2.
Skamstraff, straff, som
innebar en offentlig, skymflig
behandling av en brottsling. Bland S.,
märktes kyrkoplikt, utställande
på skampall 1. vid skampåle,
sättande i stock.
Skanda’1 (fr. scandale, av grek.
ska’ndalon, snara), förargelse,
anstöt, obehagligt uppseende; något
anstötligt, skamfläck. — S k
an-d a 1 i s e’ r a, utsätta för
skandal, skämma ut. — Skandalö’ s,
anstötlig, skamlig.
Skande’ra (lat. sca’ndere, eg.
kliva), uppläsa vers med starkt
markerande av varje versfot.
Skanderbeg [-bä’j], se
Kast r i o t &
Skanderborg [ska’nnerbårg],
stad i Aarhus amt, Danmark, vid
en insjö på ö. Jylland. Säte för
stiftsamtman. 4,000 inv. — S. har
uppvuxit kring en på 1100-t.
anlagd kungaborg, raserad 1767.
Skandinavien, lat.
Scandina’-via 1. Sca/ndia, benämning dels på
Skandinaviska halvön, dels på
Norden (se dessa ord). Namnet är
först känt hos Plinius d. ä. som
namn på en ö n. om Germanien.
Härmed avsågs trol. nuv. Sverige.
Skandinaviska halvön, den
halvö i Nord-Europa, varpå
Sverige, Norge och nordvästligaste
Finland äro belägna. Jfr
Fenno-skandia och Skandinavien.
Skandinaviska
Kreditaktiebolaget grundades i Göteborg
1863 som Sveriges första
aktiebank. Grundarnas (A. O.
Wallen-berg, K. F. Wærn o. a.) avsikt
var urspr. att bilda en
internationell bank med huvudkontor i
Köpenhamn, men S. inskränktes
till Sverige med huvudkontor i
Göteborg. Genom filialbildning
och sammanslagningar (med
In-dustrikreditaktiebolaget i Sthlm
1907, Skånes Enskilda Bank 1910,
a. b. Sveriges Privata
Centralbank 1917, Örebro Enskilda Bank
1918, a. b. Skånska
Handelsbanken 1919) har dess verksamhet
utsträckts över hela landet. Det
har huvudkontor i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt f. n.
(1927) avdelningskontor på 85
andra orter. Som kommissionär
för åtskilliga banker har S. blivit
en central- och clearingbank för
de smärre bankerna i landet. Dess
egna kapital uppgick 1926 till 182
mill. kr., därav 87 mill.
aktiekapital.
Skandinaviska
myntkonventionen, tillkommen genom ett
fördrag mellan Sverige och
Danmark 1873, utsträcktes 1876 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
