Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrivpennor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Skrotblad—Skruv
888
Skruv. Pinnskruv (liggande). — Fr. v.:
Bult, försänkt, platthuvad, kullrig,
kullrig-försänkt och fransk skruv.
korn betecknar S. (eg. avskuret
metallstycke) ett mynts
bruttovikt, medan korn avser
nettovikten av ädel metall. I överförd bet.:
art, beskaffenhet. — 3. Se Kvarn
sp. 1530. — 4. Kasserade
metallföremål. Järnskrot spelar numera
stor roll vid framställning av järn
och stål (jfr
Martinprocès-s e n).
Skrotblad (ty. Schrotblatt),
produkten av ett grafiskt
hög-trycksförfarande. — S. är
besläktat med träsnittet, men
tryckningen skedde med en metallskiva.
Fördjupningarna, som i avtrycket
framstå som vita punkter,
åstadkommos med olika hammare,
vilkas spets ibland mönstrats som
stjärnor o. d. — S. uppstod i
början av 1400-t. och försvann med
kopparstickets genombrott.
Skrotmejsel, mejselformat
verktyg med öga och skaft, vanl.
av hassel, använt för avhuggning
av metallstycken.
Skrot och korn, se Skrot 2.
Skrubbelmaskin, se S p i n
-ning.
Skru’bber (eng. scrubber), se
Gasverk sp. 1100.
Skrubbhyvel, trähyvel med
halvrunt stål, varmed ytan och
barken av träet avskrubbas.
Skrukeby, se Västra
Skru-k e b y och östra Skrukeby.
Skrumpnjure, se U r i n o r
-ganens sjukdomar.
Skrupe’ns (av dialektalt skura,
sträcka upp, och päns, bannor),
uppsträckning, bannor. —
Skru-p e’ n s a (upp), ge bannor.
Skru’pler (av lat. scru’pulus,
liten sten). 1. Se Medicin
alvikt. — 2. (Samvets)
betänkligheter. — Skrupulö’s,
ytterligt samvetsgrann.
Skruv, en av de enkla
maskinerna, består av en cylindrisk 1. (i
träskruvar) svagt konisk kärna,
försedd med gängor (se Gänga)
samt oftast huvud 1. skalle.
—- S., använda i skruvförband,
utgöras av skruvbultar,
vilka genomgå de förbundna
delarna och fästas medelst
mutter, och egentliga S., som
ingängas i en av de förbundna
delarna. Bulten användes
huvudsaki. i förband, som ofta skola
lossas, samt för skört 1. annars
mindre motståndskraftigt
material, ss. gjutjärn. De egentliga S.
äro pinnskruvar, utan
skalle, brukas huvudsaki. till
samma ändamål som bulten, samt
skallskruvar, som användas
i permanenta förband och i
motståndskraftigare material.
Alltefter skallens form skiljer man
mellan försänkta,
kull-r i g a, p 1 a 11 h u v a d e S. o. s. v.
S:s fastsättning och tilldragning
ske medelst skruvmejslar,
skruv-1. hylsnycklar. Smärre bultar och
skallskruvar förses med ett
mejselspår i skallen, medan de större
dimensionerna erhålla vanl.
sex-kantig skalle. Fyrkantiga skallar
och muttrar användas mest i
byggnadssmiden. För skruvning i
trä avsedda S., t r ä s k r u v a r,
med kantade skallar utan spår
benämnas ofta franska
skruvar. Muttrarna till bultar
utföras även vanl. sexkantiga. U n
-derläggsbrickor äro
ring-formiga brickor, vilka användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
