Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Skåne
926
götland dess folkrikaste
landskap. 11,303 kvkm. 749,575 inv.
— Naturbeskaffenhet. Kusten är
mestadels låg och flack; mest
utpräglade undantag utgör
Kullen. Flerstädes utbreda sig
vidsträckta flygsandsfält, ss. på den
udde, där Skanör och Falsterbo
ligga, och vid Hanöbukten, där
dynerna nå en höjd av 30 m.
I v. märkas Skälderviken, S:s
enda större vik, de
halvcirkelformiga Lundåkra- och
Lommabuk-terna samt Höllviken, i ö.
Hanöbukten. — Till större delen är S.
ett övervägande småvågigt
slättland. S:s s.v. hälft från
Ängel-holmsslätten i n.v. utgör ett
sammanhängande slättområde, som är
Sveriges tätast befolkade och
förnämsta jordbruksbygd; dess
ytlager består huvudsaki. av
kalk-haltig moränlera. Typisk är
Söderslätt. I ö. utbreder sig den sandiga
Kristianstadsslätten. Markerat
framträda S:s ”åsar”,
horstpla-tåer, vilka genomdraga S. i n.v.
—s.ö. huvudriktning. Bland dem
ha Nävlinge-, Linderöds- och
Ro-meleåsarna endast mot n.ö. en i
terrängen framträdande brant,
medan Kullen, Söderåsen och
Hallandsås ha allsidigt utvecklade
sluttningar. I n. nå utlöpare av
sydsvenska höglandet in i S.
Ur bergsterrängen täckes av föga
bördigt, i allm. skogbärande
morängrus. — I det sjörikaste
området i n.ö. ligger den största
insjön, Ivösjön (avlopp Skreboån),
och i landskapets mitt Ringsjön
(avlopp Rönneån). Bland
vattendrag märkas f. ö. Helgeån och
Löddeån (Kävlingeån). —
Geologi. Norra S. är en del av
Fennoskandias urbergsområde,
medan s.v. S. tillhör
Mellan-Euro-pas sönderstyckade horstområde.
Från n.v. till s.ö. genomdras S.
av ett stort antal förkastnings-
Skånes berg-grund,
linjer, begränsande
urbergshors-tarna, de s. k. åsarna, mot
omgivande slätter med sedimentär
berggrund. Den mäktigaste
förkastningen (språnghöj d minst
2,000 m., möjl. det dubbla)
begränsar Romeleåsen mot s.v. U r
-berget består huvudsaki. av
järngnejs. Större granitmassiv
förekomma endast i n.ö., där
berggrunden även genomsättes av
talrika gångar av diabas 1. hyperit.
En serie glimmerskiffrar,
kvartsi-ter och leptiter vid Västanå (n.ö.
S.) utgör trol. en svagt
meta-morfoserad rest av vulkaniska
tuffer och sediment i det eljest
till oigenkännlighet förskiffrade
urberget. -— Den
sedimentära berggrunden. Mellan
Romeleåsen å ena sidan samt
Kullen, Söderåsen och
Linderöds-åsen å den andra utbreder sig
ett stort område med
kambro-silurisk berggrund; endast en
mindre del härav tillhör
kam-brium (Hardebergasandstenen,
som vilar på urberget, samt
alun-skiffrar med inlagringar av svart
kalksten) och ordovicium (svarta
ler skiffrar med kalkstensbäddar),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
