Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sköld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Sköldbaggar—Sköldkörtel
956
Konstnärens hustru. Målning av Otro
Sköld.
bruksdepartementet. S. har bl. a.
utgivit Från urtidstro till
kristendom (1918) och romanen Den
siste av Jeppesläkten (1923). —
2. 011 e S., f. 1894, målare.
Efter att en tid ha anslutit sig
till kubismen har S. under
intryck bl. a. av 1500-t:s
nederlän-dare utbildat en personlig stil,
som framhäver formen med
detalj skärpa och förlänar koloriten
en emalj artad glans. Hans måleri
(stilleben, landskap, porträtt och
genrescener) betecknar genom sin
intima saklighet en reaktion mot
det dekorativa ytmåleriet.
Sköldbaggar, Ca’ssida, ett
släkte Bladbaggar med
sköldformig kropp. Larverna
kunna dölja sig under
larvskinnen, som kvarsitta på taggar på
kroppens bakre del.
Sköldborg, forntida benämning
på den germanska
försvarsställning, då krigarna bildade ring
med sköldarna vända utåt.
Sköldbrosk, se
Struphuvud.
Sköldbuckla, buckla, mestadels
av metall, som fästes på utsidan
av skölden (se d. o.) ss. prydnad
och i regel även skydd för
sköldbärarens hand. I Norden har S.
utvecklat sig ur ett i mitten välvt
järnband, vilket gått tvärs över
skölden. Under förromersk
järnålder äro S. mer 1. mindre koniska.
Senare utdrages S. i en längre 1.
kortare spets. Särskilt praktfulla
S. från folkvandringstiden äro
funna vid Vendel (se ill. sp. 954)
och Ultuna i Uppland. Dessa ha
mest halvklotformig överdel och
äro prydda med förgyllda, rikt
ornerade bronsplåtar.
Vikingatidens S. äro av järn och av
enklare former.
Sköldbåge, se V a 1 v.
Skölddrapa, fornisländskt
diktslag, i vilket skalden besjöng
bilderna på en sköld.
Sköldinge, S k y 11 i n g e,
socken i Södermani. L, pastorat i
Strängnäs stift. I S. ligga Valla
municipalsamhälle, Södermani.
l:s folkhögskola och Kantorps
malmfält. 3,360 inv. — Kyrkan,
urspr. enskeppig, utvidgades på
1600-t. med ännu étt skepp och ett
gravkapell, den s. k.
Hålbonäs-graven, med ett ståtligt
gravmonument över Jakob Fleming.
Sköldkörtel (lat. gla’ndula
thyreoi’dea), organ med inre
sekretion, beläget på båda sidor om
struphuvudet och med en tunn
förbindelsedel framför
luftstrupens översta del (jfr sk å ill. till
Människan sp. 507). S.
utvecklas från entodermala
gälspringor (jfr
Fosterutveckling sp. 411) och består av
epi-telklädda hålrum (folliklar),
omgivna av bindväv och rikliga
blodkärl samt av solida
epitelsträng-ar. Folliklarna äro fyllda av
halvfast till flytande massa, s. k.
sköldkörtelkolloid, som avsöndras
av epitelet i folliklarnas vägg och
som innehåller det specifikt
verksamma inre sekretet av S. (jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
