Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sluten kroppsbyggnad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1015
Slutledning
1016
greppen kallas slutsatsens subjekt
underterm och slutsatsens
predikat överterm. Den av
premisserna, som innehåller
övertermen, kallas översats; den, som
innehåller undertermen, kallas
undersats. I slutledningen: ”Alla
däggdjur äro ryggradsdjur.
Katten är ett däggdjur. Alltså är
katten ett ryggradsdjur”,
innehåller den första satsen
slutsatsens predikat ryggradsdjur och är
således översats. Den andra
innehåller dess subjekt katten och är
alltså undersats. Man skiljer
mellan katego’riska, hypotetiska och
disjunkti’va S., allteftersom
översatsen är ett kategoriskt (formel:
A är B), hypotetiskt (om A är, är
B) 1. disjunktivt (A är antingen B
1. C) omdöme. Om översatsen är ett
kombinerat
hypotetiskt-disjunk-tivt omdöme (formel: om A är, är
antingen B 1. C), kallas S.
hypotetiskt disjunktiv och, om
premisserna äro två, düe’mma. Om man
i en dylik S. sluter från följdens
oriktighet till grundens enl.
formeln: ”Om A är, är antingen B
1. C. Nu äro varken B 1. C. Alltså
är icke A”, kallas denna S. ett
hornslut. — Om en S.
sammandrages genom den ena
premissens bortfallande, kallas den
e n t y m e’ m. — Om flera S.
sammansättas, så att den föregåendes
slutsats bildar den senares första
premiss, kallas denna
kombination slutlednings k ed ja.
Den S., vars slutsats är premiss
i följande S., kallas p r o sy
llo-gi’sm; den följande kallas
epi-syllogi’sm. En förkortad
slut-ledningskedja kallas e p i k e
-r e’ m. — Med s o r i’ t 1. k e d j e
-s 1 u t förstår man en kombination
av satser, varvid den första
förbinder ett begrepp med ett annat,
den följande det andra begreppet
med ett tredje, den därpå följande
det tredje med ett fjärde o. s. v.,
tills i den sista satsen det första
begreppet förbindes med det sista.
Formeln är: A är B. B är C. C
är D. D är E. Alltså är A E. —
Den klassiska slutledningsläran
behandlade de S., vilka försiggå
dedukWvt, d. v. s. från det
allmänna till de enskilda fallen. I
modern logik har mycken
uppmärksamhet ägnats de indukti’va
S., där man från de enskilda fallen
sluter sig till allmänna satser.
Ett exempel på en sådan S. är
det s. k. analog i’slutet, där
man konstaterar, att vissa
egenskaper hos en grupp av fenomen
överensstämma med motsvarande
egenskaper hos en annan. Härav
sluter man, att även andra
egenskaper hos de båda grupperna
överensstämma med varandra.
Inom vetenskapen spelar
bevisföringen enl. dessa regler,
analogibeviset, en betydande
roll. — Felslut (paralogismer)
kallas S., som strida mot logikens
regler. Ett exempel härpå är den
s. k. quate’rnio termino’rum
(termernas fyrfaldigande). Detta
felslut beror på bristande fixering av
begreppen. Man använder en av
termerna i två betydelser och får
därigenom i själva verket fyra
i st. f. tre termer. Det klassiska
exemplet härpå lyder: ”Alla
rävar ha fyra ben. Cajus är en
räv (= en listig man). Alltså har
Cajus fyra ben.” — I den
klassiska litteraturen finnas åtskilliga
exempel på sofistiska S., s o f i’ s
-mer, där man ställes inför två
alternativ, vilka synas lika
omöjliga. Dit hör exempelvis
krokodilslutet (se d. o.).
Förklaringen till denna och liknande
motsägelser är att söka i
oklarheten hos begreppen i fråga. —
Enl. identitetslogiken (jfr
Je-vons) innebär omdömet en lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
