Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sofala ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1143
Sofia Albertina—Sofistik
1144
Sofia. Aleksandr Nevskijkatedralen.
1880 har S. förvandlats till en
modern europeisk stad. Av den
gamla staden återstå några
kyrkor, främst Sofiakyrkan, en
forn-bysantinsk korskupolbasilika,
varefter staden uppkallats, samt
den på 1400-t. uppförda moskén
Büjük Djami, nu inrymmande
nationalmuseet. Tjerna
Djami-moskén, uppförd på 1500-t.,
senare förvandlad till kyrka med
karaktär av panteon, skadades
svårt vid ett kommunistattentat
1925. Den nya, vid 1900-t:s början
uppförda Aleksandr
Nevskijkatedralen är av betydande
dimensioner och har ett dominerande läge.
Staden, som är Bulgariens
kulturella och religiösa centrum, har
universitet och är säte för
ortodox exar k och metropolit samt
apostolisk vikarie. Viktig
knutpunkt på linjen
Paris—Konstan-tinopel (se Europa sp. 1288).
— S. grundades i forntiden av en
trakisk folkstam, serderna, och
kallades efter dem Se’rdica. Det
brändes av hunnerna 447 och
besattes 809 av bulgarerna. 1382
erövrades S. av turkarna och var
därefter till Bulgariens frigörelse
1878 residens för den turkiske
generalguvernören på
Balkanhalvön.
Sofia Albertina, f. 1753, d.
1829, svensk prinsessa, dotter till
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika,
1787—1803 regerande abbedissa i
stiftet Quedlinburg i Tyskland.
Sofiakyrkan, Sofiamoskén,
se Konstantinopel sp.
1122.
Sofiakällan, se Hälsan.
Sofia Magdalena. 1. Se Sofia
sp. 1141. — 2. Se So 11 e rön.
Sofiero, lustslott inom
Hälsingborgs stadsområde, Malmöh.
L, vid Öresund. Slottet, uppfört
1864—65, omges av stora
park-och trädgårdsanläggningar. S.
tillhör sedan 1905 kronprins
Gustav Adolf.
Sofi’sm, se Sofistik.
Sofisti’k ( av grek. sofiste’s,
vishetslärare), beteckning för en
filosofisk riktning, som
företräddes av ett antal grekiska
filosofer, de s. k. s o f i’ s t e r n a, och
först framträdde under 400-t.
f. Kr. Sofisterna sökte anknyta
filosofin till praktiska
livsproblem, särskilt till i Aten aktuella
etiska och politiska frågor.
Gentemot de metafysiska systemen
in-togo de en skeptisk ståndpunkt
(se vid. Försokratisk
filosofi sp. 961 f.). Särskilt
ägnade de sig åt retoriken, vari de
mot betalning meddelade
undervisning. Härmed förknippades
även grammatiska
undersökningar. De sociala normernas ursprung
och berättigande var inom S. ett
vanligt diskussionstema;
sofister-nas distinktion mellan det rätta
enl. naturen och enl. seden innebär
ett första uppslag till
naturrättsliga spekulationer. I dessa
diskussioner gjorde de sig emellertid ofta
skyldiga till dialektiska
spetsfundigheter och logiska felslut, s. k.
sofi’smer (se
Slutledning sp. 1016 f.). Härigenom har
ordet sofist i senare språkbruk
fått betydelse av ordvrängare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
