Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Somnolens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Somnolens—Sondén
1186
bula tillståndet en gräns för
sug-gestibiliteten. Se även C 1 a i r
-v o y a n c e och
Stigmati-s e r i n g.
Somnolens (av lat. so’mnus,
sömn), slöhet, dåsighet. — S
om-nole’nt, dåsig (se Koma).
Son, se G a n g e s.
Sona’nter (av lat. so’nans,
tonande), en nu i språkvetenskap
och fonetik vedertagen benämning
på s j ä 1 v 1 j u d, d. v. s. de
språkljud, som utgöra den kärna i en
stavelse, kring vilken ev. dennas
övriga ljud gruppera sig ss. k o n
-sonanter (m edljud). Oftast
är S. ur bildningssättets synpunkt
en vokal, t. ex. i skarp, vil-sam,
stundom en konsonant, t. ex. l, n
i handel, vatten (med ej uttalat
e). Jfr Konsonanter,
Vokaler och Stavelse.
Sona’t (ital. sonata, av
sona-re, ljuda), vanl. tre 1. fyrsatsigt
musikstycke för ett 1. två
instrument (t. ex. violin och piano).
Första satsen, i regel i snabbt
tempo, är uppbyggd efter ett
symmetriskt schema (sonatform)
med ett inledande huvudtema i
styckets tonart, som efterföljes
av ett andra tema (sångtema) i
annan tonart (vanl. dominant- 1.
parallelltonarten). I satsens andra
repris vidtager en bearbetning i
växlande tonarter av styckets
temata (genomföring), varefter
följer en upprepning av dessa i
huvudtonarten, ofta avslutad av
en coda. Andra satsen (andante,
adagio o. s. v.) och den tredje
(menuett, scherzo o. s. v.), om
sådan finnes, äro som oftast av en
enklare struktur än den första
(liedform, variationer m. m.).
Sista satsen (final) uppbyggd
likt den första 1. i formen av
rondo, variationer, fugor m. m.,
föres vanl. i hastigt tempo. —
S., vars formprincip
(satssammanhang och formbyggnad) är
gällande även för symfonier,
trios, kvartetter m. m., anger
från början av 1600-t. ett
fler-stämmigt instrumentalstycke
(motsatsen var c a n t a’ t a,
sångstycke) men utbildades senare i
solistisk besättning och erhöll
från mitten av 1700-t. sin nuv.
gestaltning. — S o n a t i’ n,
mindre, vanl. mera lättspelt sonat.
Sonck, Lars, f. 1870,
finländsk arkitekt, professor, en av
de främsta banbrytarna för de
nya’ idéer, vilka vid sekelskiftet
gjorde sig gällande inom
finländsk arkitektur (se
Finländsk konst sp. 7). I en
stil som kännetecknas av robust
monumentalitet, har han bl. a.
uppfört Hypoteksföreningens hus,
Börshuset och Berghälls kyrka i
Helsingfors.
Sond (fr. sonde, trol. av lat.
subunda’re, dyka ned), instrument
av metall, kautsjuk 1. glas,
avsedda att införas i normala 1.
sjukliga hålrum i kroppen, ss. i
urinröret (kallas vanl. kateter,
se d. o.), i magsäcken (se
Magpumpning), i sår kanaler,
fistlar m. m., dels för att vidga
förträngningar, dels för
undersökning genom det motstånd S. möta
1. genom att med desamma
upphämta flytande innehåll. S. äro
solida, vanl. försedda med en
knopp i ändan för att mindre lätt
göra skada, 1. ränn- 1. rörformade.
Sondén. 1. Per Adolf S., f.
1792, d. 1837, litteraturhistoriker,
präst, komminister i Klara
för-saml. i Sthlm 1833. S., som i
Uppsala tillhörde det nyromantiska
kotteriet, bearbetade
Hammarskjölds Svenska vitterheten
(1833) samt utgav en uppl. av
Bellmans skrifter (6 bd, 1835—
36). — 2. Karl Ulrik S., f.
38. — L e x. X. Tr. 31 5. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
