Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spansk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Spansk konst
1240
Mansporträtt. Målning av el Greco.
spanska karaktär, som talar ur
detta verk, upplöstes sedan mer
och mer under inverkan av
Michelangelo och den italienska
barocken, och med undantag för
den ur platereskstilen utvecklade
churriguereskstilen (se
Chur-r i gue r r a) har alltsedan dess
den spanska byggnadskonsten
följt de allmänna europeiska
stilströmningarna utan någon
utpräglad egenart. — Barockens
främsta verk blev det av Ju var a
och Sacchetti (se d. o.) (d.
1769) skapade kungliga slottet i
Madrid (se ill. till d. o.), medan
rokokon på ett rikt men något
anspråksfullt sätt utlöste sina
möjligheter i fasaderna till
katedralerna i Murcia och Santiago (se
ill. till d. o.) samt i ett kapell i
Burgoskatedralen. En renare
efterföljande stil manifesterade sig i
det vid 1700-t :s slut uppförda
universitetet i Santiago. — Liksom i
byggnadskonsten lyckades
renässansen först småningom helt vinna
insteg i bildhuggarkonsten. Med
Alonso Berruguete (f.
omkr. 1486, d. 1561) och P i e t r o
Torrigiani (f. 1472, d. 1526)
blev dess anda förhärskande även
på detta område, men sin rikaste
blomstring nådde den spanska
renässansskulpturen först under
senare hälften av 1500-t. I samband
härmed började dels
figurskulp-turen undantränga den mera
or-namentala skulpturen, dels träet
alltmer ersätta stenen som
material. Nu tillkom större delen av
de ”retablos”, väldiga med bilder
ur den heliga historien rikt
skulpterade skärmar, varmed högkorets
fondvägg helt bekläddes. I början
av 1600-t. skedde med
utgångspunkt från Sevilla en märklig
’förnyelse av den under
medeltiden vanliga polykroma
träskulpturen. Metoden användes
huvudsaki. för helgonskulpturer och
nådde främst tack vare M o n t a
-n é s, Hernåndez och C a n o
(se dessa ord) betydande och helt
av spansk religiositet och
konstvilja genomsyrade resultat. Till
våldsamt och smärtfyllt patos
stegrades denna konstart bl. a. av
Pedro de Mena (d. 1693)
och ledde på ett naturligt sätt
över i barocken, som i Spanien
inträngde jämförelsevis sent men
också höll sig kvar långt in på
1700-t., då den hade en betydande
representant i Francisco
Z arcillo y Alcaraz (f.
1707, d. 1781). Efter en
nyklas-sicistisk riktning i början av
1800-t., företrädd bl. a. av J o s é
Älvarez y C u b e r o (f. 1768,
d. 1827), övergick den spanska
skulpturen till en akademiskt
färgad realism. — Måleriet, som i
slutet av 1400-t. och början av
1500-t. stod under starkt
nederländskt inflytande, rönte senare
stark påverkan av de italienska
högrenässansmålarna och de s. k.
manieristerna samt mot slutet av
1500-t. av venetianarna. En starkt
egenartad och samtidigt typiskt
spansk konst frambragte den när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
