Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spencer’s Gulf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1287
Spengler—Spergel
1288
Spengler, 0 s w a 1 d, f. 1880,
tysk filosof. I sitt huvudarbete
Der Untergang des Abendlandes (2
bd, 1918—22) utvecklai’ S. med
glänsande framställningskonst en
djärvt konstruktiv historiefilosofi.
Dess grundtanke är uppfattningen
av de olika kulturformerna som
levande väsen, organiska
bildningar, som alla ha sin ungdom, sin
blomstringstid och sin
förfalls-period. Det sista stadiet
benämner S. den blotta civilisationens
stadium, då kulturen stelnar i
sina former och förlorar sin
nyskapande förmåga. Varje kultur
har sin egenartade karaktär; det
allmänmänskliga är en illusion.
Även de vetenskapliga begreppen
äro liksom konstens skapelser
symboler, framsprungna ur en
särskild ”kultursjäl” och
karaktäristiska för densamma. — Ur sin
historiemetafysik drager S.
pessimistiska konsekvenser för den
västerländska bildningens
vidkommande. Vår kultur befinner
sig enl. honom i ”civilisationens”
stadium, och dess möjligheter till
förnyelse äro uttömda.
Spens, s p ä n s (efter en
engelsk lord Spencer), en sorts
kavaj, användes i svenska armén
som uniformspersedel (ss. kappa)
för krigsskolans kadetter.
Spenser [spe’nnso], Edmund,
f. omkr. 1552, d. 1599, engelsk
skald. S. hörde i sin ungdom till
Philip Sidneys skaldekrets. Efter
1580 var han i huvudsak bosatt på
Irland. S: s av den platonska
filosofin starkt påverkade diktning,
genom vilken han i den engelska
poesin söker införa antikens och
renässansens versformer,
omfattar bl. a. sonetter, en rad nu
förlorade antikiserande dramer och de
efter mönster av Vergilius’
ekloger skrivna allegoriserande
herde-dikterna The Shepherd’s calen-
dar (1579), i vilka han diskuterar
aktuella politiska och litterära
problem. S: s viktigaste arbete
är dock hans aldrig fullbordade
The Fairy Queen (bok 1—3, 1590,
4—6, 1596, ytterligare en del
sånger utgivna efter S:s död),
en romantisk dikt, i vilken S.
med starkt protestantisk tendens
i en allegorisk omdiktning av
Artursagorna förhärligar
England och drottning Elisabet. Den
formellt fulländade, melodiösa
dikten är skriven på den efter S.
uppkallade ”Spenserstanzen” (jfr
Ottave rime).
Spenshult, se
Lungsots-sanatorier.
Speran’skij, M i h a i 1 M i
-h a i 1 o v i t j, f. 1771, d. 1839,
greve, rysk ämbetsman,
Alexander I:s rådgivare 1806—12, 1810
statssekreterare. S. biträdde
tsaren i hans reformsträvanden
efter västerländskt, spec. franskt
mönster och utarbetade en plan
till omorganisation av
riksstyrelsen, som, framlagd 1809, dock
endast delvis genomfördes. S. blev
1809 föredragande för finländska
ärenden och medverkade aktivt
till att Finland under ryskt
välde kom att utgöra en egen
statsbildning. 1819—21 var S.
generalguvernör över Sibirien och
slutförde 1832 en systematisk
redaktion av Rysslands lagar, som
användes till 1917. Titeln greve
S. gavs 1872 åt S:s dotterson
furst Kantakuzen och hans
ättlingar.
SperaTus, Paulus, f. 1484,
d. 1551, tysk reformator och
psalmdiktare (jfr Sv. ps. 144),
slott spredikant i Königsberg 1524,
biskop över Pomesanien 1530.
Spergel, s p ä r g e 1, Spe’rgula
arve’nsis (fam.
Caryophylla’-ceae), ettårig, glandelhårig 1. glatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
