Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1413
Stagg—Stagnelius
1414
med stake). 1. Tågvirke, stålwire,
kätting e. d., som stöttar ett
rundliult i ett fartygs
stävriktningar 1. bogsprötet underifrån.
S. kunna förstärkas med borgstag
(pr e ve’nter st a g). — 2.
Profiljärn, som förstärker ett skott å
ett fartyg. — 3. Se Å n g p a n n a.
— Gå över stag, s t a g v ä n
-d a, se V ä n d a.
Stagg, Na’rdus stri’cta,
låg-vuxet, på torr mark växande gräs,
som till följd av sin hårda, för
betesdjuren osmakliga
beskaffenhet och sin egenskap att uttränga
andra växter anses som ogräs.
Stagnatio’n, se Stagnera.
Stagnelius, Erik Johan, f.
1793, d. 1823, skald. S., vilken var
son till biskop Magnus S. (f.
1746, d. 1829) i Kalmar, studerade
i Uppsala och blev kanslist i
ecklesiastikexpeditionen 1815. Ett
inåtvänt enslingsliv jämte ett av
sjuklighet framkallat
bedövnings-behov präglade tidigt hans
diktning, som skolats i
fransk-klassicismens formstränghet men ger
uttryck för ett starkt romantiskt
diktartemperament. Hans poesi
får till en början sin karaktär
av en brännande yppig, på
sensuell skönhet och njutning
inriktad fantasi. Men dels känslan
av att verkligheten icke
motsvarar drömmens föreställningar,
dels ett spekulativt behov och
romantisk oändlighetskänsla
förde S. till den religiöst betonade
svårmodslyriken i Liljor i Saron
(3 dir, 1821, innehållande ett
antal smärre dikter samt det av
Chateaubriand påverkade
sorgespelet Martyrerna), där S.,
liksom i talrika först efter hans död
offentliggjorda lyriska dikter,
betecknar själen som fallen, tyngd
av materien och trånande tillbaka
till sitt eviga hem; nyplatonsk
filosofi och orientaliska spekula-
Erik Johan Stagnelius. Medaljong i trä
av L. G. Malmberg.
tioner (framför allt av
gnosti-cistisk natur) ligga bakom dessa
egenartade och mystiskt sköna
dikter. Splittringen i S:s väsen
mellan njutningstörst och
grubbel, mellan ”makten att begära”
och ”tvånget att försaka”,
framträder även i det starkt
subjektiva dramat Bacchanterna eller
Fanatismen (1822). Bland S:s
övriga arbeten märkas
hexameterdikten Wladimir den store
(1817), en ohistorisk skildring
av den ryske storfursten
Vladi-mirs omvändelse till
kristendomen, samt några dramer med
fornnordiska motiv (Gunlög, Sigurd
Ring och Visbur), vilka liksom
S: s delvis realistiska och burleskt
komiska dikter från senare år
(Blenda och Thorsten Fiskare),
vilka dock ej nå över en torr och
något otymplig ironi,
offentliggjordes först efter S:s död. —
Som lyriker hör S. till våra
största genom temperamentets
originella styrka och versens
målande och musikaliska
egenskaper. En fullständig uppl. av S:s
skrifter har utgivits av Svenska
Vitterhetssamfundet i 5 bd 1911
—19. Bland resultaten av den
livaktiga Stagneliusforskningen
mär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
