Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Standard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1427
Stangenberg—Stanislaus
1428
lärd, statsman, blev 1831 lektor
i lagkunskap vid univ. i
Kristia-nia, utgav 1833 det
grundläggande arbetet Systematisk
fremstil-ling af kongeriget Norges
consti-tutionelle eller grundlovsbestemte
ret. S. var 1837-—39
regerings-advokat. 1845—56
inrikesminister, inlade han stora förtjänster
om Norges ekonomiska
utveckling och
kommunikationsväsendets förbättring samt hade
väsentlig del i reformarbetet i den
ekonomiska liberalismens anda
från 1850-t. 1861 blev han åter
statsråd och preses i norska
regeringen och var 1873—80
statsminister. S. förde konservatismens
talan och understödde Oskar II :s
upprepade sanktionsvägran å
stortingets beslut om statsrådets
tillträde till dess förhandlingar
(se N o r g e sp. 1014). — 2. Emil
S., f. 1834, d. 1912, den föreg :s
son, politiker, höiesterettsadvokat
1862. Invald i stortinget 1883,
reorganiserade han efter
riksrätts-nederlaget (se Norge sp. 1014)
som högerns ledare detta till ett
praktiskt arbetande parti. S. blev
1889 stortingets president och
bildade s. å. en konservativ regering,
som 1891 föll på frågan om de
diplomatiska ärendenas
behandling (jfr B e r n e r 2). Ånyo
statsminister 1893—95, kämpade han
för unionens bevarande under
hävdande av Norges fulla
jämnställd-het med Sverige. S. var 1898—
1900 åter högerns ledare i
stortinget samt 1901—04
höiesteretts-assessor. — 3. G e o r g S., f. 1858,
d. 1907, norsk militär och
politiker, överste 1903. Ss.
försvarsminister 1900—03 i ministären
Steen-Blehr yrkade S. på
stärkandet av Norges försvar och
framför allt på anläggandet av
fästningar utmed gränsen mot
Sverige. S., som var målsman för den
extremaste norska nationalismen,
bekämpade vid unionskrisen 1905
häftigt Karlstadskonventionen. —
4. Fredrik S., f. 1867, son till
S. 2, jurist, prof, i rättsvetenskap
i Kristiania 1897, led. av
stortinget 1906—09 och högerns
partiledare 1908—11, justitieminister
1912—-13. S., som 1921 blev
universitetets rektor, har tagit
initiativet till och leder Institutet för
jämförande kulturforskning.
Stangenberg. 1. Knut S., f.
1871, tecknare. S. har i sina av
burlesk komik burna teckningar
huvudsaki. skildrat svenskt
fa-milje- och jägarliv, ofta med
versifierad text. — 2. Harry S.,
f. 1893, förste regissör vid Kungl.
teatern 1919—26, har iscensatt
bl. a. Rosenkavaljeren (1920),
Manteln, Syster Angelica och
Gianni Schicchi (s. å.) samt
Bäckahästen (1925).
Stanhope [stæ’nnop]. 1.
James S., earl S., f. 1673, d.
1721, engelsk krigare och
whig-politiker, innehade från 1714 olika
ministerposter. Han åvägabragte
kvadruppelalliansen och tog
ledande del i fredsslutet med Sverige
1719. — 2. Se Chesterfield.
Stanisla’us (po. Stanislaw),
konungar av Polen. 1. S.
Leszczynski, f. 1677, d.
1766, vojvod av Posen, anslöt sig
under Stora nordiska kriget (se
d. o.) till Karl XII, som
genomdrev hans val till polsk
konung efter August II 1704.
Svag och osjälvständig, fördrevs
emellertid S. efter Karls nederlag
vid Poltava 1709. Han vistades
1711—12 i Sverige och kom
slutligen till Frankrike. Understödd
av sin svärson Ludvig XV, sökte
S. i Polska tronföljdskriget (se
d. o.) förgäves återvinna sin tron.
1735 fick han i ersättning
hertig-dömet Lothringen, vars
huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
