Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stengårdshult ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1517
Stengårdshult—Stenhammar
1518
1700-t:s slut. Den vara, som nu
kom till användning, utgjordes av
en plastisk lera med malen flinta
1. kvarts, ofta med tillsats av
kao-lin. Den ogenomskinliga
blyglasyren färgades stundom. Detta gods
(eng. stoneware 1. creamware),
kallat flintporslin, vann snabb
utbredning, dels därför att det
var lätt att forma och modellera,
dels därför att det tillät billiga
framställningsmetoder. Varan
bragtes till sin fulländning av
Josiah Wedgwood (se d. o.), som
även genom sina smakfulla och
för tidens krav avpassade former
och dekorationsmotiv i nyklassisk
anda i hög grad bidrog till dess
populariserande. Även lärde man
sig uppnå färgeffekter, som
till-läto att i S. imitera dyrbara
sten-arter, basalt, jaspis, porfyr etc.
Från England gjorde detta S. i
slutet av 1700-t. och början av
1800-t. sitt segertåg över hela
kontinenten. I Sverige tillverkades
ett synnerligen gott S. vid
Marie-berg (se d. o.) redan under H.
Stens direktörsperiod. Den
svenska fabrik, där man med största
intresse och konsekvens
efterbildade det engelska S., var
emellertid Ulvsunda (se d. o.), där det
i början av 1800-t. under K. A.
Linnings ledning tillverkades
wedgwoodimitationer,
företrädesvis i svart och terrakottafärgat
gods. S. underlättade i hög grad
uppkomsten av en keramisk
storindustri.
Stengårdshult, socken i
Jön-köp. 1., jämte N. Unnaryd,
öre-ryd, N. Hestra och Valdshult
pastorat i Skara stift. 505 inv.
Stengärden, se St r and
val-1 a r.
Stenhallon, se R u b u s.
Stenhammar, gods i Flens
skn, Södermani. 1. Slottet
upp
fördes på 1600-t., restaurerades
och utvidgades på 1850-t. S.
testamenterades av R. v. Kræmer till
svenska staten för att mot en
mindre arrendesumma upplåtas
åt någon prins av det kungliga
huset. Nuv. innehavaren är prins
Wilhelm.
Stenhammar. 1. Kristian
S., f. 1783, d. 1866, kyrkoherde
i Häradshammar och Jonsberg
1828, naturforskare (spec.
framstående lavforskare samt
entomolog). Ss. led. av prästeståndet vid
riksdagarna 1834—51 blev han
med tiden alltmer utpräglat
konservativ. På grundval av hans
värdefulla brev från Sthlm
utgav hans son, kontraktsprosten
E v a 1 d S., f. 1836, d. 1910, 1902
—03 Bilder ur riksdags- och
hufvudstadslivet (3 bd). — 2.
Per Ulrik S., f. 1829, d. 1875,
den föreg:s son, arkitekt och
tonsättare, anställd i över
intendents-ämbetet samt från 1866 lärare vid
Konstakademin, skrev bl. a. ett
flertal smärre kyrkliga vokalverk,
av vilka kvartetten Måste ock av
törnen vara alltjämt ofta utföres
vid gudstjänsten på långfredagen,
samt oratoriet Saul och David.
— 3. ErnstS., f. 1859, d. 1927,
den f öreg: s son, arkitekt, uppförde
flera bank- och affärshus i Sthlm
samt var en flitigt anlitad
sjukhusarkitekt. Hans mest kända
verk är Grand Hotel Royal i
Sthlm (1910) med dess ståtliga
restaurang och vinterträdgård. —
4. Vilhelm S., f. 1871, den
föreg:s broder, tonsättare,
pianist, orkesterdirigent, 1900—01
och 1924—25 dirigent vid Kungl.
teatern och 1907—22 förste
dirigent vid Göteborgs
orkesterförening. S:s musikdramer Gildet
paa Solhaug (Stuttgart 1899,
Sthlm 1902) och Tirfing (Sthlm
1S98) äro stilistiskt påverkade av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
