Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stensöta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1537
Stensöta—Stenåldern
1538
mareringar (se dessa ord),
merendels från järnålderns slut.
Stensöta, Polypo’ dium vulga’re
(fam. Polypodia’ceaø), ormbunke
med läderartade, parflikiga blad
och cirkelrunda
sporangiesam-lingar, är allmän på klippor och
stenar. Bladen rulla vid stark
torka ihop sig (inta torrställning) ;
de övervintra. Rotstocken har
söt, lakritsartad smak. — Som
krukväxter odlas flera
ormbunkar under namnet Polypodium,
t. ex. Polypodium (Phlebo’dium)
gu’reum, med stora, blågröna,
par-flikiga blad.
Ste’ntorsröst, s t e n t o r s
-stämma (efter greken
Ste’n-tor, vars röst enl. Iliaden var sä
stark som femtio andra mäns),
stark, dundrande röst.
Stentryck, se Litografi.
Stentryckeri, tryckeri för
litografiska stenar. Det första S. i
Sverige anlades 1817 av tyskarna
L. Fehr och K. Müller.
Stenträ, konstgjort trä,
huvudsaki. bestående av sågspån e. d.,
som, hoprörd med
finpulveri-serad bränd magnesia och
magne-siumkloridlösning, pressas under
starkt tryck och därefter får
hårdna. Användes till
väggbeklädnad och golvbeläggning.
Stenum, socken i Skarab. L,
jämte N. Ving, Skärv och
Skå-nings-Åsaka pastorat i Skara
stift. 460 inv.
Stenungsund,
municipalsam-hälle (sedan 1920) i Norums skn,
Göteb. 1. S., som ligger på
fastlandet mittemot Stenungsön,
är liksom denna en livligt besökt
badort. Station vid Statsbanan
genom Bohuslän. 175 inv.
Stenvall, Alexis, se K i v i.
Stenåldern, den förhistoriska
kulturperiod, under vilken
redskap och vapen huvudsaki.
tillverkades av sten (flinta, diabas,
Stensöta. T. h. blad i ”torrställning”,
diorit o. d.). Därjämte användes
även förgängligare material som
trä, ben och horn. Dä
stenmaterial varit förhärskande i primitiv
kultur hos de flesta folk, kan S.
räknas som ett tämligen
universellt förhistoriskt
utvecklingsskede. Det infaller emellertid vid
olika tidpunkter pä skilda håll.
En del primitiva folk kunna sägas
ha levat i S., ända till dess de i
modern tid kommit i beröring med
västerländsk civilisation.
Emellertid är det huvudsaki. i Väst- och
Mellan-Europa samt främst i
Norden, som fyndmaterialet tillåtit
ett mera ingående studium av S.
— Man indelar vanl. den
europeiska S. i paleolitisk och
neoli-tisk tid (äldre och yngre S.). Den
paleali’ tiska tiden, som
är representerad särskilt i
Väst-Europa (Frankrike och Spanien)
samt dessutom i Afrika och Asien,
underindelas i efter märkligare
49. — L e x. X. Tr. 18. G. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
