Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Sverige (Befolkning)
454
ping, storspov, videsparv m. fl.
samt gös, braxen, nors. —
Sydsvenska regionen omfattar s. och
mell. Sverige norrut till en gräns
genom Medelpad, n. Hälsingland,
mell. Dalarna och mell. Värmland.
Underregmaer äro:
Mellan-svenska låglandet med
rörsångare, brun kärrhök,
rörhöna, vattenrall, sothöna,
rördrom, knölsvan, skedand, vigg,
skäggdoppiug, mal, björkna,
surare m. fl., Sydsvenska
höglandet med bl. a. knipa,
Skåne och angränsande
kustlandskap med stenknäck,
kornsparv, häger, stork, näktergal,
härfågel, blåkråka, tornuggla,
sandxrypare, Öland och
Gotland med
halsbandsflugsnappa-re, rödspov m. fl. — Härtill
komma bl. a. följande större
grupper. 1) Arter utbredda över
praktiskt taget hela S.:
näbbmus, ekorre, vattensork,
husmus, åkersork, hare, utter, mård,
räv, sädesärla, svalor, kråka,
skata, gök, duv- och sparvhök,
tjäder, gräsand, fiskmås,
huggorm, skogsödla, vanlig groda, lax,
abborre, gädda, spigg, ål m. fl. —
2) Arter med nordlig
utbred-ningsgräns något nedanför
barrskogsgränsen : ängssork, brun
råtta, talgoxe, gulsparv,
domherre, gråsparv, bofink, stare,
orre m. fl. — 3) Arter med nordlig
utbredningsgräns i mell.
Norrland: grävling, kaja, gärdsmyg,
göktyta, kattuggla, morkulla,
ängsknarr, snok, ormslå, vanlig
padda, mört, löja, braxen m. fl. —
4) Arter inom och n. om
sydsvenska höglandet: igelkott,
mullvad, iller, rådjur, nötväcka,
nöt-kråka, glada, sandödla, sarv,
färna m. fl. — Västkustens
havs-fauna är långt rikare än
östkustens, vilket sammanhänger
med vattnets olika salthalt. Vid
västkusten finnas bl. a. knubbsäl,
makrill, tonfisk, kolja, vitling,
bergvar, slätvar, bergskädda,
mareflundra, helgeflundra, tunga,
havkatt, kummel, långa, sill,
pigghaj, rockor, hummer, räkor,
vid ostkusten vikare, abborre,
gädda, strömming m. fl. Många
arter äro mer 1. mindre
gemensamma för båda kusterna, ss.
gråsäl, tånglake, torsk,
skrubbflundra, sjurygg, näbbgädda m. fl.
— Djurvärldens historia.
Djurvärlden invandrade till största
delen frän s. och n.ö. under
postglacial tid. Fjällämmeln och
vissa simfåglar, som jämte
mammut och myskoxe m. fl. tillhörde
den sista interglacialtidens fauna,
uthärdade dock den sista
nedisningen och kvarlevde efter
istidens slut i Skandinavien. Under
senglacial tid uppträdde i S. en
arktisk fauna, bestående bl. a. av
isbjörn, varg, ren, älg, hare,
dal-ripa, garfågel, vissa dykänder
m. fl. Under den följande
klimatförbättringen undanträngdes den
arktiska faunan av invandrade,
mera värmefordrande djurformer.
Av den senglaciala ishavsfaunan
kvarstå dock ss. relikter t. ex.
vikaren i Östersjön, rödingen i
Vättern och en del kräftdjur
m. fl. En del av de postglaciala
immigranterna äro numera
utdöda, ss. uroxe, europeisk bison,
vildren, vildsvin, vildkatt, bäver
(i nyaste tid dock åter
inplanterad) och kärrsköldpadda. —
Befolkning. Människan invandrade
till S. möjligen under
ancylusti-den (c:a 6,000 f. Kr.).
Befolkningen beståi’ nästan uteslutande
av svenskar (se d. o.). I inre
Norrlands skogs- och fjälltrakter
leva c:a 7,200 lappar (se d. o.),
och i socknarna närmast
Fin-landsgränsen består större delen
av befolkningen av finnar (c:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
