Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475 Sverige (Författning) 476
männas som de kommuners
intressen, vilka beröras av en ifrågasatt
indelningsändring. Den innehåller
regler för ordnandet av de
ekonomiska mellanhavandena mellan
kommuner, resp, församlingar’ vid
indelningsändring. Mest
omfattande äro i regel de ekonomiska
uppgörelser, som äro förbundna
med
stadsinkorpore-r in gar, d. v. s. införlivande
med städer av angränsande
områden 1. samhällen, samt med
delningar av större kommuner och
församlingar. — S:s författning
är liksom Englands en
historisk författning i den meningen,
att den icke skapats ss. uttryck
för en viss tids statsrättsliga
idéer utan byggts pä historisk
och nationell grund.
Grundlags-stiftarnas strävan var att för
framtiden förhindra sådana
missbruk av makten, vartill å ena
sidan det kungliga enväldet, å
andra sidan ständerenväldet på
sin tid lett, och att genom en
verklig maktfördelning
åstadkomma jämvikt mellan de båda
främsta statsorganen,
konung-e n och riksdagen. —
Författningen är kodifierad i
grundlagarna (se d. o.), främst
regeringsformen (se d. o.) 6
juni 1809, som innehåller
författningens grunder och till
vilken de övriga grundlagarna och
de konstitutionella stadgarna
kompletterande ansluta sig. — S.
är en konstitutionell monarki,
vars krona är ärftlig inom huset
Bernadotte. Sveriges, Götes och
Vendes konung, som blir myndig
vid 18 år och skall vara av den
rena evangeliska läran, innehar
ensam den styrande makten.
Hans gärningar äro ”från allt
åtal fredade”. Vid hans sida står
ett s t a t s r å d (se d. o.,
Riksråd, Minister och
Minis
teransvarighet), som bär
det rättsliga och politiska
ansvaret för Kunglig Majestäts
(konungens i statsrådet)
regeringshandlingar. Den
lagstiftande makten tillhör konungen
och riksdagen gemensamt; endast
den s. k. ekonomiska
lagstiftningen (se Ekonomisk) är
förbehållen konungen ensam. Den
högsta dömande makten ligger
i konungens hand och utövas
genom Högsta domstolen (se d. o.);
genom Regeringsrätten (se d. o.)
utövas konungens rätt att pröva
och avgöra besvär över
administrativa myndigheters beslut.
Om det andra stora statsorganet,
r i k s d a g e n, se Riksdag,
Statsreglering och U t
-skott. — Inom den skrivna
författningens ram har en
rättslig och politisk utveckling
försiggått, som i vissa och
betydelsefulla hänseenden skjutit den
skrivna författningens
grundtankar åt sidan. Främst märkes
därvid den personliga
konungamaktens oavlåtliga försvagande. Mer
och mer har föredragningen och
avgörandet i konseljen blivit
av formell art, de verkliga
avgörandena träffas i
statsrådsberedningen. Samarbetet mellan
konung och riksdag har i hög
grad förändrat karaktär. Denna
utveckling är framför allt en
följd av de senare årens
demokratiska genombrott och
parlamentarismens (se d. o.) framträngande,
som åt statsskicket givit en för
grundlagens anda främmande
prägel. Maktfördelningen har mer
och mer fått vika för maktens
koncentration hos riksdagen.
Re-geringsbildandet och därmed den
styrande makten har kommit i
nära beroende av riksdagen, och
de politiska partierna ha ryckt
fram till maktfaktorer av första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
