Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Sverige (Historia — 1810)
512
(1771—92) att göra en kupp,
därvid gynnad dels av
allmänhetens leda vid partistriderna, dels
av en häftig ståndsstrid mellan
adeln och de ofrälse; då de
senare starkt angrepo de adliga
privilegierna, sökte en stor del
av adeln skydd hos konungen.
Revolutionen 19 aug. 1772 inledde
en ny epok: gustavianska
tiden (1772—1809).
Statsskicket ändrades genom 1772 års
R. F.; det övergick från
riksdags-välde till stark konungamakt.
Konungen personligen satte i hög
grad sin prägel på tidens historia
och förstod även att omgiva sig
med betydande medhjälpare, ss. U.
Scheffer, J. Liljencrantz, J. K. Toll
och O. Wallquist. Gustav III:s
tid utmärktes av viktiga
samhälls-reformer (vidgad religionsfrihet
och näringsfrihet,
privilegieut-jämning) samt hög blomstring
inom litteratur och konst. Efter
en tids endräkt mellan konung
och folk uppstod av olika skäl
opposition mot konungen, särskilt
hos adeln, vilken knöt
förbindelser med Ryssland. För att göra
slut på dessa förbindelser
började Gustav III krig 1788 mot
Ryssland. Under detta krig kom
samhällskrisen till utbrott: en
del adliga officerare gjorde
myteri (se An j alaf ör bundet),
men Gustav svarade med att på
riksdagen 1789 med de ofrälses
hjälp bryta adelns makt och göra
konungen nästan enväldig (se
Förenings- och
säkerhetsakten). Kriget med
Ryssland bragtes därefter till ett
gott slut genom freden i Värälä
1790, huvudsaki. tack vare den
av Gustav III nybyggda flottan,
som s. å. vunnit den lysande
segern vid Svensksund. Adelns
hämnd för nederlaget blev mordet
på Gustav III (16 mars 1792).
Dennes son Gustav IV Adolf
(1792—1809) stod under några år
(1792—96) under förmyriderskap
av sin farbroder, hertig Karl,
vilkens förtrogne rådgivare var
G. A. Reuterholm. S:s yttre
politik betingades nu liksom tidigare
under 1700-t. väsentligen av
motsatsen mellan Ryssland och
Frankrike, vilket senare land nu
genomlevde sin stora revolution.
Förmyndarregeringen sökte
balansera mellan dessa båda
makter, och en liknande politik fördes
också i början av Gustav IV
Adolf själv. Men sedan
Frankrike under Napoleon I slagit in
på en starkt aggressiv politik,
bröt S. med denne (1805) och
råkade in i den särskilt efter 1807
svåra yttre kris, som ledde till
Finlands förlust genom freden i
Fredrikshamn 1809 (se Finska
kriget 180 8—0 9). Den
åtföljdes av en inre kris, som
utmynnade i att konungen som
syndabock för olyckorna i kriget
avsattes. —
Ståndssamhällets sista tid (1809—65).
Efter revolutionen 1809
genomfördes en radikal omdaning av
statsskicket genom antagande av
nya grundlagar, främst R. F.
1809 (se vid. ovan sp. 475).
Däremot förföllo planerna på
en genomgripande
samhällsom-d aning enl. franska
revolutionens idéer, främst
ståndsutjämning. Till konung valdes Karl
XIII (1809—18). De ledande i
styrelsen voro den första tiden
”1809 års män”, främst G.
Adler-sparre. Sedan den tronföljare, som
valts, Karl August (av
Augusten-borg), plötsligt avlidit, valdes på
en riksdag i Örebro den franske
marskalken Bernadotte till
tronföljare (1810; konung under
namnet Karl XIV Johan,
1818—44). Denne sökte
anslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
