Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syrien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Syrien
638
liga hemvist i Irak), samt
dessutom med Rom unierade grupper:
maroniter, melkiter och syriska
katoliker, d. v. s. unierade
jako-biter (sådana finnas även i Irak).
— Näringar. Huvudnäring är
jordbruket (bl. a. vete, durra,
korn, sesam, tobak, bomull,
mullbärsträd för silkesodlingen,
oliver o. a. sydfrukter). Av den
odlingsbara arealen (20 % av S.)
är blott % utnyttjad på grund av
bristfälliga
bevattningsanordning-ar. Boskapsskötseln har främst
betydelse för nomaderna i ö.
Hantverk och industri äro av
underordnad vikt. 1925 utgjorde
importen 49 mill., exporten 23
mill. syriska pund. Viktigaste
exportvaror textilämnen och -varor,
levande djur samt frukter.
Järnvägarnas längd är c:a 800 km.
— Mynt enhet är syriskt pund om
100 piastrar = 20 franska francs.
— Författning. S: s olika
autonoma områden ha inhemska
styresmän, som stå under överinseende
av en fransk överkommissarie
med säte i Beirut. Staterna
indelas i sandjak. -— Historia. S.,
som under olika tider haft vitt
skilda gränser, synes tidigt ha
haft en bofast befolkning. På
Libanon ha gjorts fynd från en
bebyggelse från 4000-t. f. Kr.
Vilken ras landets tidigaste invånare
tillhört, är ej känt. En mera
systematisk semitisk invandring
torde först ha börjat under
2000-t. f. Kr., då fenicierna
bosatte sig i kustlandet i s. (se
Fenicien). De följdes under
1000-t. f. Ki’. av araméerna (se
d. o.). S. kom snart under
inflytande av babylonisk kultur.
Politiskt lydde det successivt under
hettiterna (se d. o.), Egypten,
Assyrien och Babylonien, de
persiska akemenidernas världsvälde
och Alexander den stores. Efter
dennes död bildade S. kärnan i
Seleukidiska riket (se d. o.). 64
f. Kr. blev S. romersk provins
och var under romerskt och
öst-romerskt välde ett folkrikt och
blomstrande land. I mitten av
600-t. e. Kr. erövrades S. av
araberna. Befolkningen antog till
stor del islam och arabiserades.
Under omajjadernas kalifat
upplevde S. en glansperiod. Däremot
led det svårt under korstågen (se
d. o. sp. 1240 ff.) och under
mongolernas härjningar. 1516 blev
S. turkisk provins, som det
med undantag för en kortare tid
(1883—-40), då Mehemed Ali av
Egypten var dess härskare,
förblev ända till världskrigets slut,
under vilken tid det omfattade
även Palestina och söderut
sträckte sig till Egyptens gräns. S.
besattes hösten 1918 av brittiska,
arabiska och franska trupper.
Fördelningen av bytet stötte på
svårigheter. Fransmännen ville ej
nöja sig med den uppgörelse,
som träffats genom
Sykes-Picot-fördraget (se d. o.) 1916, och
motarbetade särskilt arabfursten
Feisal (se d. o.), som enl. samma
fördrag tillerkänts Damaskus och
där 1920 utropats till konung.
Sedan Frankrike 1920 fått
mandatet över S. och Feisal s. å.
fördrivits, organiserades S. under
namn av Syrien och
Libanon under de följande åren i
flera autonoma stater: Damaskus,
Aleppo, Alaoiternas område,
Stor-Libanon och Djabal Druz.
Fransmännen möttes av stora
svårigheter, bl. a. motstånd från de
inföddas sida, och 1925 utbröt ett av
general Sarrails (se denne)
godtyckliga styrelse framkallat
uppror bland druserna (se d. o.) i
Stor-Libanon, vilket spred sig över
hela S. Efter Damaskus’
bombardemang okt. 1925 återkallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
