Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabulater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Tabulater—Tackjärn
734
tavla), rent, oskrivet blad (jfr
Locke sp. 688); även i samma
bet. som table rase (se Table).
TabulaTer, en grupp fossila,
huvudsaki. paleozoiska koraller,
från ordovicium till kritperioden.
Skelettet består av tättställda,
långa, smala polyprör, som
stundom äro förbundna med tvärrör
(Syringo’pora) men i övrigt
sakna intercellulär struktur. Bland
T. märkas HalysVtes
(kedjekoral-ler) och Favosi’tes.
TabulaTor (av lat, ta’bula,
bräde), se Skrivmaskin.
Tabulatu’r (lat. tabulatu’ra.
av ta’bula, tavla, bord). 1.
Benämning på äldre notskrift för
instrumentalmusik, särskilt använd för
instrument med möjlighet till
flerstämmigt spel (orgel, luta
m. m.) men även brukad som
orkesterpartitur. I italienska och
franska orgeltabulaturen
tecknades nottecknen på fem 1. flera
linjer, den spanska hade
linjesystem med sifferbeteckning. Den
tyska orgeltabulaturen saknade
notplan, tonerna angåvos genom
bokstäver ur alfabetet med
omväxlande former. Tidsvärdena
utmärktes genom över bokstäverna
anbragta tecken. I
luttabulatu-rerna utmärktes greppen på
strängarna (ej tonerna) med
siffror (Italien) och bokstäver
(Frankrike och Tyskland). — T.
började användas på medeltiden
och var särskilt i bruk på 1400
—1600-t., men förekommer även
ännu i lut- och visböcker från
1700-t. — 2. De på en tavla
avfattade reglerna för
mästersång-arnas diktning och dess
musikaliska utförande (jfr
Mäster-sångare).
Tabure’tt (fr. tabouret, eg.
liten trumma), låg stol utan
arm-1. ryggstöd, kullerstol;
konseljstol (förr vanl. i form av
kuller
stol) ; därav bet.
statsrådsämbete; under senare hälften av
1700-t. och början av 1800-t.
beteckning för den rätt att sitta i
de kungligas närvaro, vilken
tillkom vissa höga rangklasser.
Ta’cet (lat., den tiger) anger,
att en så betecknad (musik- 1.
sång-) stämma pauser ar.
Tachome’ter, detsamma som
takometer.
Ta’citus, Publius
Corne-1 i u s, f. omkr. 55, d. på 120-t.
e. Kr., romersk ämbetsman och
historieskrivare. Synnerligen
värdefull ss. källskrift är hans
Ger-ma’nia (sv. övers, senast 1916),
en etnografisk beskrivning av de
olika germanska stammarnas
levnadsförhållanden och seder, i
vilket verk T. inlagt en mot det
romerska sedeförfallet riktad
moraliserande tendens. Om
svearna (svio’nes) lämnar T. en del
viktiga men delvis svårtolkade
uppgifter. I Histo’riae (sv. övers.
1844) behandlade han Flaviernas
uppstigande och välde, i Anna’le s
(sv. övers. 1833—35)
kejsarhisto-rien från Tiberius t. o. m. Nero.
Som konstnärlig
karaktärsteck-nare når T. högst. Hans
uppfattning är präglad av sympati för
senaten och det forna
republikanska statsskicket.
Tacka. Metallurg. De platta
metallstycken spec. av tackjärn,
som erhållas vid gjutning i
kokil-lerna. ■—• Zool. Se Fårsläktet
sp. 832.
Tackel (mlty. takel), grova
taljor, använda å segelfartyg,
hu-vudsakl. för större tyngder.
Tackjärn, järn, som
framställes i masugn (se d. o.). De i T.
befintliga legeringsämnena
medföra, att T. utan föregående
uppmjukning smälter redan vid
1,100° a 1,200°, varför det är
osmidbart i värme. — 1.
Kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
