Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tausen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Tavastland—Tavsen
820
Karl August Tavaststjerna. Efter
målning av A. Edelfelt.
Slottet leder sitt ursprung
tillbaka till en anläggning av Birger
Jarl (se d. o.). Det innehades
under senare medeltiden som
förlä-ning av flera bemärkta män, ss.
Erik och Ivar Axelsson Tott och
Sten Sture d. ä. Sedan 1820-t. har
det använts som fängelse.
Ta’vastland, fi. Häme 1.
Hä-meenmaa, landskap i det inre av
Finland, gränsar till Nyland i s.,
Egentliga Finland i s.v.,
Sata-kunta i v., Österbotten i n.v. och
n., Savolaks i ö. Av T. tillhör den
större s.v. delen Tavastehus 1., n.
delen Vasa 1. och mindre delar
Nylands, Viborgs, S:t Michels
och Kuopio 1.
Tavaststjerna, Karl
August, f. 1860, d. 1898, finländsk
författare. T. utgav 1883 en
samling friska, delvis av Snoilsky
påverkade dikter För morgonbris,
på vilka följde bl. a. Nya vers
(1885), Dikter i väntan (1890)
och de på en gång känsliga och
trotsiga Dikter (1896),
inneslutande bl. a. de starkt
pessimistiska Friseglarens sånger. Bland
T:s prosaarbeten märkas Bom-
domsvänner (1886), den
finländska litteraturens första realistiska
svenskspråkiga roman,
skådespelet Affärer (1890), berättelserna
Hårda tider (1891) med dess
skildringar från 1860-t:s
finländska hungersnöd och 1 förbund
med döden (1893) samt
barndomsskildringen Lille Karl (1897).
Hans sista verk var det lyriska
eposet Laureatus (1897). — T.
var en orolig, subjektiv och
känslig skeptiker, som rönt
inflytande av samtidens
kosmopoli-tism och naturalism, på samma
gång han behöll en tungt nordisk
läggning. Som diktare egentligen
lyrisk improvisatör, är han den
mest karaktäristiske litteräre
representanten i sitt land för det
slutande 1800-t.
Tavelsten, taffelsten,
slipningsform för diamant, vid
vilken två motsatta hörn av den
reguljära oktaedern avslipas, så
att formen blir en tavla med
fasetter kring kanterna. Tunn
-sten är en mycket tunn T.
Tave’rn (av lat. tabe’rna, bod),
äldre benämning på värdshus.
Tavsen [tap’-] 1. T au sen,
Hans, f. 1494, d. 1561,
Danmarks namnkunnigaste
reformator, urspr. johannitmunk, vanns
1523 i Wittenberg helt för
reformationen och uppträdde från
1524 ss. evangelisk predikant i
Viborg. 1529 kallades han av
Fredrik I till Köpenhamn, där
han snart vann stort inflytande
och på herredagen 1530 framlade
de ”43 Köpenhamnsartiklarna”.
Efter Fredriks död hindrad i sin
verksamhet, återupptog han denna
under Kristian III. Bl. a. deltog
han 1537 i utarbetandet av en ny
kyrkoordning. F. ö. verkade han
ss. lärare vid det 1537
nyorgani-serade universitetet. 1542 blev han
biskop i Ribe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
